Det är bara jag igen, om ni undrar...

Jag vet hur den känns att vara C-kändis.

Eller kanske D-kändis.

Eller O-kändis.

Det är i alla fall vad jag tror.

Av en händelse hamnade jag på den officiella invigningen av Tele2 Arena.

Som VIP.

På röda mattan.

Hade vi ingen aning om när vi åkte hemifrån.

Men Gud så mycket folk vad gör alla här, och i galakläder?

Urringningar ända ner till blygdbenet blottade konstgjorda bröst.

Blekta blondiner och män i kostym.

Backslick.

Klänningen som jag fyndat för en hundring på rea och hittills varit ganska nöjd med, kändes plötsligt malplace.

Och kängorna.

Varför tog jag svarta kängor och tights till klänning med sprund i sidorna.

Pinsamt medveten om glipan mellan tights och känga, krokade jag arm med Han med de blå skjortorna och skred röda mattan fram.

Längre fram till vänster stod mingelfotograferna på rad.

Innanför avspärrningsband!

För att förhindra dem från att attackera, Gode Gud!

Kameror i högsta hugg som förnedrande sänktes när vi gled förbi.

Ingen som ens råkade komma åt knappen och fota ens av misstag.

På andra sidan röda mattan andas vi ut.

Vänder oss om och ser Håkan Juholt glatt posera inför smattrande blixtar.

Det är då man förstår.

Man är en O-kändis.

Och är rätt bekväm med det.

För vilken annan kändis skulle komma undan med en glipa mellan tights och känga utan att bli utskälld av modekunniga.

Och inte behöver man skriva autografer heller.

Hurra för oss!

 

 

Om det finns någon människa som läser den här bloggen vore det roligt med en liten hälsning någon gång för Guds skull.

Långa hårstrån på baksida lår - Inte snyggt.

Irriterande hårstrå på näsan som du försöker vifta bort - sitter fast - får tas bort med pincett - Inte snyggt.

Din make kallar dig skämtsamt "Skäggiga damen" - Inte roligt.

Ordet "Gäddhäng" får plötsligt en helt ny betydelse - Betyder inte längre "Gäddor som är coola och hänger" - betyder helt enkelt just vad det är - En jävligt liten gäddformad muskel i träda - Inte snyggt.

Din make svarar "Det är för tidigt att säga", på din fråga om inte rumpan blivit lite fastare sedan du 

börjat träna - Din make får en BH i födelsedagspresent.

Armarna räcker inte till för att synen blivit så jävla dålig - Ganska bra.

 

Salighetens tid.

Jag tänker vara lycklig hela veckan.

Det är semestertid.

En hel vecka mol allena.

Alltså, de andra kommer hem efter avslutat dagsverke, men annars, mol allena.

Jag har prickat in det bra.

Vädret skall vara som ett sensommarväder skall vara.

Inte för varmt, men mestadels sol.

Jag har skrivit en lapp där jag radat upp saker att göra den här veckan.

Så jag inte förslappar mig alldeles.

Det är inte säker att jag hittar den.

Den kan vara var som helst.

Sist jag såg den hade någon skrivit "HejHej" på den, så det inte fanns plats att skriva fler att-göra-saker.

Det kanske inte gör något?

Jag kanske bara får göra vad jag känner för den hä veckan.

Fast först måste jag ändra mitt "out of office meddelande".

Det säger visst att jag är ledig till sjuttonde september.

Och det är jag väl inte.

Eller är jag det.

Det är väl den där Freud som varit framme igen.

Gör om och gör rätt.

Sedan.

Semester.

 

Rättelse gällande felaktigheter I föregående inlägg:

Han med den blå skjortorna är INTE rädd för papperstussar I toaletten.

Han tror INTE att de skall hoppa upp och smälla till honom I baken.

Han motionerar avloppet.

Inget annat.

Slut på rättelse.

Det finns saker som är faliga.

Som till exempel getingstick om du är allergisk mot getingstick

Eller, att bli biten av en rabiessmittad hund.

Eller, att bli attakerad av en haj när du är ute och simmar lite grann på morgonkvisten.

Sedan finns det saker som är JÄTTEFARLIGA.

I alla fall om man frågar Han med de blå skjortorna.

Som till exempel en liten pappersbit som ligger i toalettstolen när han lyfter på locket och skall slå sig ner.

Svetten tränger fram I pannan och hjärtat börjar skena.

Vad skall den där pappersbiten ta sig till?

Skall den attackera?

Flyga upp ur toalettstolen och smälla till honom I baken?

Han flackar med blicken hit och dit för att försäkra sig om en flyktväg  inom räckhåll.

Sedan tar han mod till sig.

Sträcker ut armen så låååångt han kan.

Petar till spolknappen och drar tillbaka handen så snabbt han kan.

Andas ut.

Handen sitter kvar.

Den livsfarliga pappersbiten snurrar envist ett varv I toalettstolen innan det försvinner utom synhåll, bortförd av vattenmassorna.

Nöjd med sitt hjältemod kan han I godan ro slå sig ned.

Andas ut.

Blundar. Njuter. Tittar upp.

Låta blicken svepa över golvet OCH VAD FAN I HELEVE ÄR DET DÄR FÖR JÄVLA ODJUR SOM KOMMER RULLANDE!!

Han drar upp benen till hakan och försöker balansera sig kvar på ringen.

Inte ett ljud kommer över hans läppar när han försöker ropa på sin älskade hustru.

Där sitter han och ser dum ut med ansiktet förvridet av skräck

Det rullande odjuret närmar sig och utanför dörren hör han hustrun nynnande slamra med dammsugaren.

Han försöker på telepatisk väg få kontakt med henne, och blir oerhört lättad när han hör en lätt knackning på dörren innan hon sveper in.

- Bajsar du eller Yogar du, kläcker hon ur sig, och sveper vidare med dammsugaren.

Och så är hon borta.

Liksom det rullande odjuret.

Och han kan inte låta bli att förundras över hur orädd och heroisk hans hustru är.

Räddaren i nöden.

När man som bäst behöver henne.