Vinterpäls

Det var ett par väldigt håriga ben som låg på mitt soffbord härom morgonen.
Och det hade ju inte varit så himla farligt egentligen, om det inte hade varit för att de tillhörde mig.
Lite halvbleka, torra och som sagt, något för håriga för att anses attraktiva, låg de där och bredde ut sig.
Till synes, helt utan att skämmas.
Det är väl vinterpälsen som börjar ge sig tillkänna.
Den som skall värma mig nu när kylan och nordanvindarna gör sitt för att tränga undan det sista av sommaren.
Man kanske skulle ta och göra något roligt av den där pälsen vintern tjugohundratretton.
Det kan väl aldrig vara inne med råttfärgat, år tjugohundratretton, och har det någonsin varit det, funderar jag.
Vilken är årets färg egentligen.
Och har Loréal en palett avsedd för vinterpäls på benen?
Because I´m worth it?

Att göra lista

Jag hinner knappt innanför dörren innan Han med de blå skjortorna trycker upp en "att göra lista I mitt ansikte"
Han är mycket nöjd.
Alla de saker han skrivit upp, har han hinnit med under dagen när han varit ledig, och jag jobbat lördag.
Men bestämda streck har han strukit över alla de saker han utfört.
Han lägger lappen synlig framför mig på bordet.
Han har sannerligen varit drifitg, men vad vill människan?
Själv har jag en ledig dag kommande vecka, och jag anar att han vill se mig göra en liknande lista på de uppgifter jag tanker ta itu med på min lediga dag.
Jag vill ju inte vara sämre.
Här är min "att göra lista"
 
  • Koka och dricka kaffe
  • Ta in posten
  • Handla
  • Bära och stapla lite ved
  • Kasta en snigel på grannens tomt
  • Läsa lite
  • Titta ut genom fönstret (med händerna på ryggen)
Egentligen kan jag skriva vad jag vill på den där listan, för han läser den ändå inte.
Han är så nöjd bara över att komma hem till sin hustru efter en dag på arbetet och få tillbringa resten av kvällen med henne.
Det kallar jag kärlek det.
 
  Det här var ungefär det jag hann med

 

Dum som en gås

Ibland händer det att jag snor texter.
Fast bara om de är kloka.
Som den här:
 
Dum som en gås?
Genom att flyga i V-formation ökar hela flocken sin flygeffektivitet med minst 71 %, jämfört med om varje fågel flyger ensam. Med sina vingslag skapar varje fågel en uppvind för fågeln bakom.
Människor som arbetar mot ett gemensamt mål och med en känsla av samhörighet, kommer fortare och lättare dit, eftersom de får draghjälp av varandra.
 

När en gås faller ur formationen, märker den plötsligt att luftmotståndet blir större när den flyger ensam, vilket får den att sacka efter. Den återgår snabbt till sin plats i formationen för att dra nytta av lyftkraften hos fågeln framför.
Om vi hade lika mycket förstånd som en gås, skulle vi ansluta oss till dem som har samma mål som vi.
 

När ledargåsen blir trött flyttar den bakåt i formationen, och en annan gås intar tätplatsen.
Det lönar sig att turas om med de tunga jobben och dela upp ledarskapet sinsemellan, varesig det gäller människor eller gäss på väg söderut.
 

Gässen i de bakre leden skriker uppmuntrande för att få sina kollegor i de främre leden att hålla farten.
Vad skriker vi när vi står i de bakre leden?
 

När en gås blir sjuk eller skottskadad och faller ur formationen följer två andra gäss med ner för att ge hjälp och skydd. De stannar tills gåsen antingen kan flyga igen, eller dör. 
Först då ger de sig av på egen hand, eller med en annan gåsflock för att hinna ikapp sin egen grupp.
Om vi hade lika mycket förstånd som en gås, skulle vi också hålla ihop och stödja varandra när vi blir "skadeskjutna".
 Se hela bilden

 

 

 

Mannen

För många många år sedan dök han upp här på jorden.

Mannen.

Som en avbild av Gud själv, dök han upp från ingenstans. Vi kan således inte anklaga Gud för att sakna humor

Mannen vandrade i Edens lustgård och njöt av sin egen fullkomlighet.   Speglade sig i vattenbrynet och imponerades av hur ståtlig han var. Efter en tid upptäckte han att något fattades honom. Här borde finnas någon som kan få njuta av det som är Jag, tänkte han osjälviskt.  Gud erbjöd, att han i utbyte mot ett revben, skulle få en kamrat att tillbringa sina dagar med. Till honom skulle nu en annan varelse komma. Hon är av det svagare könet, och bör behandlas varsamt, ömt och med respekt, predikade Gud.

Jaja, bara man kan använda henne till något, tänkte mannen och offrade sitt revben. Denna ljuvliga varelse som uppenbarade sig för honom kallades Kvinnan.

Så fullkomlig. Så fulländad. Så bedårande i sin uppenbarelse, och mannen visste inte vilket ben han skulle stå på för att fånga hennes uppmärksamhet. Han slog kullerbyttor. Slog sig för bröstet. Sprätte gräs och ylade som en varg. Allt medan Kvinnan satt och tvinnade sitt långa hår mellan de smala fingrarna och suckade, lätt uttråkad. Mannen förstod ingenting? Varför verkade hon så sval?

Mannen, som Gud försett med vad vi skämtsamt brukar säga ”två hjärnor”, kände hur det pockade på i den hjärna som placerats mitt på kroppen. Han mindes plötsligt Guds ord om att Kvinnan behövde behandlas varsamt och ömt, och lade därför om sin taktik.

Och se! Med blommor, smicker och en varm famn fick han henne dit han ville.

Han lovade att vara hennes beskyddare och försörjare. Hennes vän och älskare.

Han skulle alltid stå vid hennes sida och intet skulle fattas henne. Dock ville han vara herre i sitt eget hus och fatta de stora och avgörande besluten. Detta skulle hon inte bekymra sitt lilla huvud med, då det var Mannens uppgift.

Allt detta gick Kvinnan med på. Dock hade hon istället för två hjärnor, begåvats med list. Den kvinnliga listen används väldigt finurligt, vid speciella tillfällen. Den går ut på att föra diverse problem på tal, låta mannen fatta beslut kring dessa, tacka för hjälpen och återgå till sina sysslor. Förnöjt lutar sig mannen tillbaka i sin fåtölj och inväntar middagen. Det mannen inte har en aning om är att kvinnan redan fattat beslut i frågan. Hon får honom bara att tro, att han varit delaktig.

 Med ett leende rör hon i sina grytor och gläds över mannen. För hur listig hon än må vara, är det honom hon har att tacka för sitt liv. Vore det inte för mannen skulle det inte finnas någon mänsklighet. Att få tillbringa livet med en man som är ämnad för just Dig, är en ynnest. När du vaknar bredvid han med stort H, och känner dig som den vackraste och mest eftertraktade kvinnan i världen för att han får dig att känna så, då har du hittat rätt. Eller när han ler och du känner pirret i magen, och vet att han gör allt för dig. Tveka inte! Kasta dig in i det som kommer att leda till fler liv på jorden. Lev, älska och framför allt, hylla mannen vid din sida. Som den Gudomliga avbild han är, är han värd det.

 

 

Tre stora händelser

Jag har varit med om tre stora händelser den här sommaren, sade han.
Det ena var rally I Italien.
Det andra var Operan.
Och det tredje, var din föreställning.
Jag tänkte, det här blir väl lite småkul, och hade väl egentligen Inga särskilda förväntningar.
Och så blev det så här!
Han tar sig lite åt magen för att visa hur den drabbat honom.
Jag tänker på den så gott som varje dag, fortsätter han.
Och jag.
Jag bara sitter där och vet inte hur jag skall ta åt mig av berömmet.
För det skall jag väl?
Vi spelar den igen i oktober, säger jag, och hinner knappt avsluta meningen innan han säger att han garanterat kommer!
Och till er andra som kanske läser det här men ännu inte sett föreställningen säger jag:
Se den.
Om ni ändå inte har annat inbokat den 12 oktober kl 15.00 och råkar befinna er i Flen har ni inget att skylla på.
Ni kanske inte ångrar er.