Tänk att morgonkaffet är så osannolikt härligt gott.
Får jag bara dagens första kopp klarar jag mig hela dagen utan en enda kopp tlll.
Det är den där första jag inte kan vara utan.
När den är urdrucken och jag fyller på en liten aning till smakar den plötsligt inte alls lika bra.
Tur att det inte gäller karlar.
Nu har jag provat mig fram i livet.
Tagit den första, fyllt på med en del andra.
Och ingen har smakat så gott som den jag har nu.
Han är en keeper, som de säger i Amerikat.
Han med de blå skjortorna, ni vet.
Han är min "dagens-första-kopp-kaffe".
Bara så ni vet.
