Hon tog en semla

Tänk dig att du sitter i din bil.
Kanske är du lite gammal.
Du råkar trampa på "fel pedal".
Och vips har du kört in genom dörrarna på en för dagen stängd vårdcentral.
Du kliar dig i ditt gråsprängda hår.
Känner ett plötsligt behov av lite kaffe.
Och en semla!
Det är ju semmeltider, jössenam!
Du krånglar dig ur bilen och spatserar hem till din syster som bor helt nära.
Det där andra med bilen i dörrhålet på en vårdcentral...
Det kan ju vänta.
Fikadags är fikadags.
Oavsett vad som händer.
.
Ja.
Vi är alla olika.
Men det här är vad som hände en helt vanlig kväll i Linköping.
I Linköping var polisen väldigt förlåtande sedan damen lovat att ställa allt till rätta.
Det känns bra med förlåtande poliser.
Nu när jag börjar bli lite till åren kommen.
Nu kanske jag slipper lära mig fickparkera trots allt.
Och kan kliva ur och lämna bilen mitt i gatan nästa gång jag far till frissan i Stockholm.
Om jag bara lovar att ställa allt tillrätta när jag kommer tillbaka?
 
 

Prenumeration

Det är så konstigt med de här benen.
Först vägrar de göra något som helst som kan kopplas till träning.
Sedan springer de till gymet var och varannan dag utan att jag säger till dem.
Vad skall de bli av dem?
Tänker de ta igen all den träning de under en lååååång tid förvägrat sig själva eller har de bara fått nog.
Själv har jag i alla fall fått nog.
Av ålderstecken.
Kan man inte avboka den jäkla prenumerationen någonstans?
Jag har ju inte ens beställt den!
Det är bågon annan som beställt i mitt namn!
Vem skall jag kontakta?
Allmänna reklamationsnämnden?
Ring.... Riiiing...... Riiiiiiiiiiiiiiiiiiiing.
-Välkommen till ARN, vad kan jag hjälpa till med.
- Ja det är den här prenumerationen.
- Fungerar det inte som den skall?
- Nej den är åt helvete, skall jag tala om för dig.
- Jaha, men har du kontaktat ansvarig utgivare för att reda ut saken?
- Ugivare?
- Ja, för prenumerationen.
- Utgivare och utgivare... Det var ju  min mor som gav ut mig en gång i tiden, men nu verkar det som att tiden går jävligt fort och den där utdrivningen var himla länge sedan om man tit..
Här blir jag avbruten av damen i telefonen som undrar vad jag pratar om?
- Jo det skall jag tala om för dig, gapar jag lite väl högt.
- De här två benen jag traskar omkring på är inte så jävla roliga längre. Förutom gropar, brustna blodkärl och pälstofsar så börjar köttet på låren hänga löst och att leta sig inåt.
Hänger lite löst INÅT!
- Röven har tappat formen, eller förresten det mesta har tappat formen, ögonen skall vi bara inte tala om, och armarna räcker inte till, och hårstrån i ansiktet som jag försöker vifta bort SITTER FAST och får dras bort med pincett, men det går knappt för ögonen ser så jävla illa!
- Nej, jag hör dig så dåligt, du får upprepa det du nyss sagt så skall jag skruva lite på telefonen, jag hör lite illa förstår du.
- Jag kan skicka mejl då, säger jag frågande och lite surt, för att hon inte hört.
- Ingen idé, jag ser inte så bra, fortsätter Damen.
- Du varken hör eller ser?
- Nej. Varför tror du att jag har valt det här jobbet.
- Lycka till med att hänga ditt kött, hoppas det blir mört och gott. Låt det inte hänga för länge bara. Det finns bestämmelser för sådant. Adjö då!
Jaha?
Det kanske är tur att benen tagit tag i saken nu då.
När det ändå inte går att avboka den där prenumerationen.
Det kanske går att ändra mottagare bara?