Med handen i ett ytterst märkligt gipspaket satt den äldre damen och mässade hela tågresan.
Från det jag klev på, till det jag klev av, fick jag höra om allt hon tyckte var dåligt, fult, trist och allmänt idiotiskt.
Nu var det inte mig hon talade med, utan en stackars ung pojke som hon verkade resa tillsammans med, men jag kunde inte undgå att höra.
Jag har ju begåvats med en sällsynt bra hörsel, som ni vet.
- Bonde söker Fru! Vad fan är det att titta på!?
- Kan de inte ge sig ut i bushen och hitta en fru på ett normalt vis?
- Varför skall de vara på TV?
-Kan du svara på det?
Det kunde inte den unga pojken som tålmodigt lyssnade.
Sedan avhandlades IDOL, Ensam mamma söker, något trolleriprogram och några andra program som jag inte kommer ihåg.
Gemensamt för de alla var i alla fall att de var sämre än usla, och inte det minsta underhållande.
Inte vet jag varför hon inte bara stänger av TV.n?
- Sedan finns det så många människor som gloooor på handikappade.
- Det gör inte jag, fortsatte Damen med gipspaketet.
- Ser man att en människa är handikappad, ska man bara registrera att man sett handikappet och gå vidare, inte väääända sig om och glo som en annan fågelholk.
-Om det inte är en riktig pudding så klart, då får man glo, fortsätter hon och skrattar lite, eller vad det är hon gör.
Resesällskapet försöker läsa lite i sin medhavda bok som är ovanligt tjock.
Det är för att den innehåller tre böcker i samma pärm.
Till och från kommer det starka vindpustar så jag tror att någon öppnat fönstret, men det är bara Damen med gipspaket som suckar.
Hon gör det ganska ofta.
Puuuuust. Puuuuuuust. Puuuuuuuuuuuuuuuuust.
Så håret viner på oss som sitter runt omkring.
- Kommer du ursprungligen från Stockholm, frågar hon Pojken med boken mellan sina suckar, som på skånska svarar att han kommer från Lund.
Jag kunde nästan inte hålla mig, men om hon nu reser tillsammans med en människa borde hon kanske känna till lite grann om honom.
Som att hans dialekt väldigt tydligt skvallrar om varifrån han kommer.
Men kanske har han aldrig fått en syl i vädret förut, så att hon hört hans klingande skånska?
När jag går av ser jag hur Resesällskapet höjer den tjocka boken och smackar den i huvudet på Damen med gipspaket.
Sedan lutar han sig tillbaka i sätet och börjar läsa.
Eller så såg jag bara i syne.
För jag ser inte så bra.
Mamman, du är såå bra! Jag bara älskar dina texter!
Jag sitter och asflabbar på jobbet, det uppskattas inte av så många ;D