Sådärja.
Då har han varit på besök.
Mannen från helvetet, om man skulle fråga de möss som smiter in under vår köksbänk och äter på sladdar, disktrasor och kaffesump.
Eller Jesus, som vi skulle välja att kalla honom.
Kan han få de där jävlarna att ge fan i vårt hus är han Jesus.
Nu såg han inte ut att vara tvåtusen år gammal, utan snarare en medelålders trevlig man, ungefär som Han med de blå skjortorna.
Fast utan blå skjorta.
Jesus lade sig ner på golvet och lyste med sin Jesuslampa in under skåpet där sönderbiten isolering och musskit samsades.
Sedan gick han ett varv runt huset och kom in igen.
Lade sig på golvet.
Lös med lampan.
"Det kan vara en råtta".
"Men det är inte säkert".
Vi ser på varandra, jag och Han med de blå skjortorna som pratar i munnen på Jesus, så jag är tvungen att peta honom hårt på tån så han håller tyst.
Han skall alltid prata i munnen när hantverkare eller vad man skall kalla det, är på besök.
Jag är förvånad att han inte hade blåbyxor på, som han hade den gången elen försvann och elektrikern var på besök.
Då rantade han efter elektrikerna iförd blåbyxor, och avbröt och petade på olika saker som han inte alls borde peta på.
"Det drar dessutom väldigt här", fortsätter Jesus.
Ja det kan jag nog fan intyga, säger jag.
Drabbas inte jag av kallbrand efter ännu en vinter framför den spisen, så tror jag att kallbrand är en myt.
Det är inte för att jag älskar matlagning så mycket som jag står vid den där spisen.
Det är för att jag frusit fast, och inte kommer loss.
Jesus lyssnar nog inte så mycket på det, utan jobbar vidare på alla fyra.
Han laddar med ett par musfällor och åker vidare till nästa hus.
"För det är ett riktigt nusår i år", säger han och tackar för sig.
Och på Villagatan 9 håller vi tummarna och hoppas slippa fler besökare under skåpen.
Alla andra är välkomna.