Det är bara jag igen, om ni undrar...

Det finns saker jag saknar.

Alla fina hus längs Drottninggatan.

Butikerna.

Det fanns butiker.

Det är inte bara som jag hittar på, som man kanske kan tro när man färdas längs Drottninggatan i dag.

Det var riktiga butiker.

Med trevlig personal, och utan skränig musik i högtalarna.

Vi 2.

Det var en tuff butik för modemedvetna.

Jag tror inte att jag var modemedveten, men där köpte jag mina första Gul & Blå jeans, som var kolsvarta.

Tages Foto på hörnet, där man köpte sin första LP. Smokie.

Konditoriet som jag inte minns namnet på, med traditionell Jukebox, och Fricks konditori där man kunde tillförskansa sig hembakt som blivit lite illa gräddat.

På Oscaria köpte jag och Anna varsitt par ursnygga svarta promenadskor i mocca.

Bertils Kiosk som låg så fint vid parken, där vi alltid köpte lördagsgodis för de två och femtio man hade

i veckopeng (ja, jag är hundra år. Känns det som.)

Lagerboden.Basaren.Asta Gustavssons. de Woul. Partilagret. Stuvfynd. Zaars klädshop. Gamla Loftet. Unos livs.

Alla bor ni i mitt hjärta.

Var tog ni vägen.

Varför blev det så här.

Jag vill att staden skall vara som den var förr.

Men den blir sig aldrig mer lik.