Men det är för kallt!
Våren traskar med jävligt långsamma steg i år.
Verkar som om den har svårt att ta sig fram för all drivis, snålblåst och vattenmassor.
Den kanske behöver rullator till nästa år, så det går lite fortare.
Det är trots allt tjugoandra april.
Klockan är 08.18.
Det är tre grader ute.
På min lediga dag hade jag tänkt gå ut och göra lite vårfint i min trädgård.
Men jag vill helst inte blåsa bort, som ni vet.
Jag tror inte att jag sett en endaste grön knopp på några buskar eller träd.
Är inte det konstigt?
Fast i och för sig såg jag blåsippor på promenaden i lördags.
De trotsade kylan och borrade sig upp ur den frusna jorden för att yrvaket kika lite på omgivningarna.
De hade tur när omgivningarna var en ekbacke med gamla vissna fjolårslöv som skyddar dem mot blåsten.
Det kanske är så jag får göra.
Lägga mig i fjolårslöven och rulla.
Plira på folk som storögda går förbi och glor.
Vad glor ni på? skall jag säga. Jag bara ligger här och värmer mig lite.
Som om det vore något konstigt med det, tänker jag, och brer ut mig bland blåsipporna.