Det finns saker som är faliga.
Som till exempel getingstick om du är allergisk mot getingstick
Eller, att bli biten av en rabiessmittad hund.
Eller, att bli attakerad av en haj när du är ute och simmar lite grann på morgonkvisten.
Sedan finns det saker som är JÄTTEFARLIGA.
I alla fall om man frågar Han med de blå skjortorna.
Som till exempel en liten pappersbit som ligger i toalettstolen när han lyfter på locket och skall slå sig ner.
Svetten tränger fram I pannan och hjärtat börjar skena.
Vad skall den där pappersbiten ta sig till?
Skall den attackera?
Flyga upp ur toalettstolen och smälla till honom I baken?
Han flackar med blicken hit och dit för att försäkra sig om en flyktväg inom räckhåll.
Sedan tar han mod till sig.
Sträcker ut armen så låååångt han kan.
Petar till spolknappen och drar tillbaka handen så snabbt han kan.
Andas ut.
Handen sitter kvar.
Den livsfarliga pappersbiten snurrar envist ett varv I toalettstolen innan det försvinner utom synhåll, bortförd av vattenmassorna.
Nöjd med sitt hjältemod kan han I godan ro slå sig ned.
Andas ut.
Blundar. Njuter. Tittar upp.
Låta blicken svepa över golvet OCH VAD FAN I HELEVE ÄR DET DÄR FÖR JÄVLA ODJUR SOM KOMMER RULLANDE!!
Han drar upp benen till hakan och försöker balansera sig kvar på ringen.
Inte ett ljud kommer över hans läppar när han försöker ropa på sin älskade hustru.
Där sitter han och ser dum ut med ansiktet förvridet av skräck
Det rullande odjuret närmar sig och utanför dörren hör han hustrun nynnande slamra med dammsugaren.
Han försöker på telepatisk väg få kontakt med henne, och blir oerhört lättad när han hör en lätt knackning på dörren innan hon sveper in.
- Bajsar du eller Yogar du, kläcker hon ur sig, och sveper vidare med dammsugaren.
Och så är hon borta.
Liksom det rullande odjuret.
Och han kan inte låta bli att förundras över hur orädd och heroisk hans hustru är.
Räddaren i nöden.
När man som bäst behöver henne.