Hon som skådespelar och Kantorn har varit på besök.
En hel eftermiddag satt vi och funderade på hur vi skall kunna skära ner föreställningen.
Den är för lång nämligen.
Det går ju inte an att låta publiken sitta ner och glo i timtal.
"Ta med sovsäck och kudde, det kommer att ta tid det här"
Det visade sig vara en ganska svår uppgift.
Men vi kämpade på.
Strök lite här och strök lite där.
Och när jag läser igenom det, undrar jag vem fan som skrivit den där skiten.
Vem i hela friden kommer att vilja se den här föreställningen?
Någon?
De närmast sörjande som inte levande skulle slippa undan om de uteblev.
Men vem mer?
Så kände jag, men blev nerröstad av de två entusiasterna som tycker så mycket om mina texter.
Så.
Den 21 maj är Lilla Scenen i Eskilstuna bokad för premiär.
Hur sjukt är det?
Vi har, eller rättare sagt, de har, ett digert arbete framför sig.
Jag slipper ju som tur är arbetet med att memorera texter och pianostycken och det är tur.
För jag kan inget av dem.
Det kommer bli jättebra! sluta vara så självkritisk, lovar att det blir succé :D <3
skriven