Tänk om jag fick jobb som ansiktsmålare.
En sådan där som man anlitar till marknader, där man sitter på en stol och målar förväntansfulla barn i ansiktet.
Så kom barnet då, och satte sig på stolen.
Jag fick nypa den lite så den satt still, för den skruvade så förbannat på sig hela tiden.
Sedan när det var färdigt sprang det glada barnet iväg.
Ganska snart kom barnet tillbaka.
Med en mamma med högrött ansikte.
-"Vad skall det här föreställa", väste mamman med det röda ansiktet.
-Hur menar du, frågar jag med min vänaste stämma.
- "Ja med du har ju för fan målat ett underliv i ansiktet på mitt barn"!
- " En jävla vagina"!
Hon river fram ungen som gömt sig bakom benen på sin ilskna mamma.
Pekar med ett korvigt pekfinger på barnets ansikte.
- "Hur fan tänker du"?, fräser hon.
- "Du är ju sjuk i huvudet"!
Jag tittar på barnet som fått en ansiktsmålning.
- Ja inte fan vet jag hur ditt underliv ser ut, men det där är ett marsvin som du kanske ser.
Mamman river runt ungen och stirrar med uppspärrade ögon på henne.
- "Ett marsvin säger du"!?
- "Vet du ens hur ett marsvin ser ut"?
- Absolut, säger jag.
- Sedan kan ju inte jag rå för att din vagina ser ut som ett marsvin.
- Du kanske borde få den undersökt?
- Och om du ursäktar har jag ett jobb atta sköta här, så jag får be dig att avlägsna dig härifrån.
I ögonvrån ser jag en pappa komma farande med barnet vars ansikte jag förvandlat till en elefant.
Varför kan folk aldrig vara nöjda med vad de får för fyrtio kronor.
Funderar jag.