2013
Nej, det är inte titeln på en ny Science Fictionfilm.
Det är året vi nu lever i.
Tjugohundratretton.
När jag gick i ettan var det något geni som räknat ut, att år 2014 är vi tjugofyra år.
Kan ni tänka er, tjugofyra år!
Ja, det kunde vi allesammans tänka oss, och funderade på vad vi gjorde då, när vi var så gamla.
Kanske har vi barn. Kanske är vi gifta. Kanske är vi döda.
Men det var lång tid till dess.
Innan vi nådde dit hade vi åratal med krossade hjärtan, nageltrång, nakenbad, körlektioner, permanentade hår, öroninflammationer, himlastormande kärlekar, begravningar, arbetsintervjuer och julgransplundringar framför oss.
Och nu är vi där.
Nästan.
Och jag hoppas att det där geniet är något bättre på att räkna idag.
Jag verkar nämligen inte alls vara tjugotre som vore det mest rimliga om jag skulle fylla tjugofyra nästa år.
Jag är ju för i helvete inne på mitt fyrtiosjätte år.
Jag fyller fyrtiosex!
Fyrtiosex.
Det är som ett skällsord.
Slå upp skällsord i SAOL och där står - fyrtiosex.
Jag har således förmodligen levt mer än hälften av mitt liv redan.
Och det har gått så rasande fort.
Finns det något geni, obs - inte du som räknades som geni i ettan, som kan uppfinna någon slags broms, som gör att tiden inte går så förbannat fort?
Det skulle kännas skönt när året är 2047 och jag fyller femtioett, att veta att jag hunnit med det jag skulle vilja.
Någon?