Det är tur att jag inte är en Dyngbagge.
Jag skulle då kanske vara den enda dyngbaggen som kom ur kurs och aldrig hittade dit den skulle.
Jag kanske irrade hit och dit, och de jag hade lyckats få med mig på färden blev argare och argare för att vi aldrig kom fram.
"Men du sade ju att du hittade", klagade de och rullade till synes planlöst vidare med sina dyngbollar.
Jag försöker hålla dem vid gott mod och sjunger hejarramsor, men eftersom dyngbaggar sällan begåvats med någon vidare sångröst, tystas jag brutalt av de andra.
Ja.
Så skulle det förmodligen se ut, i mitt liv som dyngbagge.
Jag har nämligen ingen aning om hur man läser en karta, eller hittar dit man skall med hjälp av den.
För min del kan kartan lika gärna vara upp och ner, eller bak och fram.
Jag vet helt enkelt inte hur man använder den.
Som dyngbagge behöver du ingen karta.
Du navigerar dig fram med hjälp av Vintergatan.
Det är helt ofattbart, men sant.
Jag känner mig smått IQ - befriad när jag förstår, att en dyngbagge lätt som en plätt navigerar sig fram genom att med sina fyra ögon lokalisera var Vintergatan är.
De bara rullar ihop sin bajsboll och traskar på, spikrakt!
Mot Vintergatan!
Om man sätter ögonbindel (eller tejp, fast det låter så brutalt, så jag väljer ögonbindel) på de små ögonen, irrar de runt i cirklar!
Och när man tar bort ögonbindeln:
Vips!
Så pinnar de små benen på i en alldeles spikrak linje.
Det här har forskarna alldeles nyss kommit på, vad jag förstår.
Och det är väl bra.
Det är bara mitt självförtroende som får sig en knäck.
Jag är tyvärr inte smartare än en dyngbagge.
Dyngbaggar har stor betydeles för nedbrytningen av organiska ämnen, främst djurbajs, i naturen.
Det är tur att vi har dem.
Jag har stor betydelse för...
För.....
Lite olika.