"Den undersökning vi gjort på er visar inga tecken på bröst"
Min första rekation var Nej det vet jag väl, samtidigt som jag tyckte det var lite konstigt att få dessa ord skickat till mig i ett brev.
Vem konstaterar det, och tar sig sedan friheten att skriva så?
Läste man sedan lite mer noggrannt var det naturligtvis "inga tecken på bröstcancer" som avsågs i det brev jag fick hemskickat från sjukhuset.
Aha!
Mammografiundersökningen.
Nu är jag med.
Vad skönt.
Mindre skönt är ju själva undersökningen...
"Fru Wallander", ropas upp.
Jag förstår att de menar mig, och rättar dem inte.
Kvinnan som jag ser är lätt stressad, pekar på ett skynke som jag skall kliva in bakom för att ta av mig på överkroppen.
Väl gjort, kliver jag fråm från skynket varpå kvinnan lyfter upp sina armar i luften.
Skall hon gymnastisera nu när jag står här som gud skapat mig från midjan och upp?
Tydligen betyder det att jag skall följa hennes exempel.
Jag har ingen aning om varför hon inte kan säga det till mig bara.
Armarna upp.
Hon nickar.
Jag tror det betyder armarna ner.
Jag föses fram till helvetesapparaten där mitt ena bröst knölas in, samtidigt som jag skall hålla undan det andra, balansera på tå, vrida på huvudet och slappna av.
Kvinnan trampar på pedalen på golvet som gör att de plattor som skall klämma fast mitt bröst, börjar röra sig.
Jag vet inte om hon fastnar med foten, men hon trampar så in i helvete innan hon är nöjd.
"Frimärkesplatt" verkar vara det hon eftersträvar.
Tre tillplattningar senare är jag färdig.
"Provsvaret kommer om ett par veckor", hinner jag höra innan jag försvinner hemåt.
Jo.
Det är bra att vi ges möjligheten till den här undersökningen.
Jag skall inte klaga, den räddar liv.
Men måste den göra så in i helvete ont bara...