Nej.
Den är borta.
Hur jag än letar hittar jag den inte.
Det är kalendern som är försvunnen.
Puts väck.
Finns inte att uppbringa.
Tio gånger letar jag på stället där den rimligtvis borde finnas.
Tio gånger lommar jag därifrån utan kalender.
Övriga huset vänds upp och ner, utan resultat.
Säkert finns den på jobbet, tänker jag, och kan inte snabbt nog komma innanför dörrarna.
Inte heller där finns den.
Kan det vara så att jag glömde den utanför dörren när jag låste och åkte hem sist jag jobbade?
Kanske någon hittat den?
Fast då borde denne någon hört av sig.
Alla kontaktuppgifter finns i den.
Jag styr hemåt och försöker tänka på var jag hade den sist.
Kanske har minnet blivit rubbat av den helvetsfärden i taxin här om dagen, för jag minns inte.
Han med de blå skjortorna kommer hem och bistår mig.
Han letar i hela huset och självklart på stället där den rimligtvis borde finnas.
Inga resultat.
Vi sätter oss i bilen och åker till mitt jobb för att söka vidare.
Åker hem igen.
Jag tittar återigen på stället där den rimligtvis borde finnas.
Men nej.
Den finns inte.
Jag kommer på att jag hade den när vi fotade affischen till föreställningen!
Vilket var hemma i vårt eget hushålle!
Jag är lättad över att veta att den finns i huset.
Men var?
Han med de blå skjortorna går i väg och kommer tillbaka med kalendern i sin hand.
Men... Men. Men..
Var var den?
På stället där den rimligtvis borde ligga, säger han och ser glad ut.
Och hur fan har det gått till?
Vi har båda letat där otaliga gånger.
Och nu står den där plötsligt.
Jag förstår fortfarande inte hur det kommer sig.
Men skit samma!
Kalendern är funnen!