40-årig bröllopsdag, det hinner väl inte vi fira, konstaterar Han med de blå kjortorna, samtidigt som jag ser att han räknar efter.
Nejdu, svarar jag och skrattar till.
Men...
Varför inte.
Någon omöjlighet är det ju faktiskt inte.
Om fyrtio år är jag åttiosex och han åttionio.
Våra barn har uppnått de aktningsvärda åldrarna av:
tre sextioåringar, en sextioettåring, och en femtiosjuåring.
Alla barn har kanske en respektive, eller i varje fall inte fler än en, vilket ger tolv familjemedlemmar, så här långt.
Vi har säkerligen begåvats med ett antal barnbarn.
Ok.
Anta att dessa par fått varsina två barn.
Då hamnar vi på tio barnbarn.
Nu blev den tjugotvå familjemedlemmar.
Tänk om det dessutom hunnit ploppa fram barnbarnsbarn här i krokarna.
När jag är åttiosex har jag kanske glömt bort hur man räknar så långt, och blandar ihop alla med varandra, och nu kom jag plötligt på en bra idé!
Döp alla flickbarnbarn till "Flickan" och alla pojkar till "Pojken".
Då kanske gammelmormor kommer ihåg dem.
Och det vill ni väl?
Ungar!?