Ibland vill jag bara kasta ut mig själv ur köket.
Packa ihop och stick bara, vill jag säga, och kom inte tillbaka.
Hur i h-e lyckas man med att grisa ner HELA köket av att baka småkakor.
Småkakor består av mjöl, socker och smör.
I princip.
Kan vara någon mer smaksättare, som till exempel i dag, när det var bittermandelolja i degen.
Assistenten börjar veva runt mjölet som skvätter ur bunken och lämnar ett vitt damm över hela köksbänken.
Eftersom jag inte läste receptet från början har jag börjat i fel ände och får tillsätta smöret sist.
Det gick inget vidare.
En hög med smulor bollas runt i assistenten och kommer inte att kunna spritsas ut som det var tänkt.
Tillsätter mer smör då.
Lite till.
Nu kan degen anses vara spritsbar, tänker jag och knölar ner den i en spritspåse.
Jag kanske inte hör till de starkaste jag känner, men borde inte degen rimligtvis komma ur spritsen när man tar i så man nästan skiter på sig?
Degen ligger kvar i spritsen.
Det enda som pressas ut i är smöret som kryper ur porerna på spritspåsen och gör den kladdig och hal.
Den något torrare degen ligger kvar och får skrapas ur.
Med den fjärde kombinationen av spritspåse och munstycke lyckas jag få till åtminstonde kakor formade som ringar.
Skulle vara en annan form men jag hade inte kraft nog att få till dem.
På radion pratar Erica Johansson om att aldrig ge upp.
Ser hon mig?
Två plåtar med fula kakor gräddas och jag tänker att de borde prydas med lite smält choklad.
Den smälta chokladen rinner överalt där den inte ska rinna.
Blir kakorna ännu fulare då.
Men det gör inget.
Jag gav ju inte upp i alla fall.
Sedan var det bara att sätta igång och städa.
I morgon kanske jag bakar något annat.
Så här kan det gå....