Man är lite rädd

Det finns saker som jag är rädd för.
Till exempel öar.
Hru vet man att de sitter fast?
Tänk om de flyter iväg, och så har man en helt ny adress när man vaknar.
Eller om den sjunker.
Den borde rimligtvis kunna sjunka.
.
Det finns saker jag är rädd för.
Till exempel att jordens dragningskraft upphör och vi bara fladdrar ut i rymden.
Helt okontrollerat.
Jag vill inte fladdr ut i rymden och aldrig komma hem igen.
Antagligen så dör jag.
Eller, jag förstår att jag dör.
jag vill inte det.
.
Det finns saker jag är rädd för.
Till exempel att jorden faller ur sin omloppsbana och flyger iväg skitfort.
Till en helt annan plats där det inte finns någon sol och det blir skitkallt och vi fryser ihjäl.
Jag hatar att frysa.
Jag vill för allt i världen inte frysa ihjäl.
Jag känner en som gjort det.
.
Fast nu räcker det.

Man simmar lite

Man skulle kunna säga att jag heter Terese Alshammar.
Fast utan tänderna.
Men med simmartalangen.
Jag har nämligen varit i badhuset.
Och simmat.
Som ett jävla proffs for jag fram i vattnet och gjorde svallvågor för alla andra som blev skitsura och spottade och hostade när de fick kallsupar stup i ett.
De var inte vana vid det.
De var vana vid en kav lugn bassäng där de kunde rulla fram i sakta mak.
Rullrullrullrullrull.
Fram och tillbaka.
Så kom jag då.
Och for fram som en delfin bland sköldpaddorna.
De andra trodde väl att jag hade gömt en propeller i baddräkten.
Jag såg ju hur hon som säkert tränat en hel del simning kämpade för att hålla min takt.
Hon klev surmulet upp och gick och satte sig i bastun.
De fyra invandrarkillarna som hoppade i och inte hade en aning om hur man tar sig runt i en mortionssimbassäng bröt mot alla oskrivna regler och sparkade hejvilt med benen så att vattnet stänkte lång väg.
Men även de tröttnade och ställde sig vid sidan av och glodde.
Fram och tillbaka.
Fram och tillbaka som i en tennismatch.
Fast utan tennisracket och utan boll.
Men med simmartalang.
Och ungefär samma tempo.
Swisch.
Swisch.
Swisch.
Till nästa gång tiänker jag köpa en baddräkt
Och simglasögon.

Wordfeud

Fru Welinder vs JuliaRyberg - Wordfeud chatt:

FruWelinder: Make a move!
FruWelinder: Hellooooo!
FruWelinder: Wow!
(redan här märker vi nu att JuliaRyberg inte är så talför. Det ser inte FruWelinder som något problem)
FruWelinder: Puss och Godnatt
JuliaRyberg: :-)
FruWelinder: Spela då!
FruWelinder: Bra gjort:-)
FruWelinder: Hallåååå...
JuliaRyberg: Reser bort.
FruWelinder: Vad???
JuliaRyberg: Åker utomlands. Får sluta.
FruWelinder: Eeeeeeh..
FruWelinder: Är du trött, eller??
.
Här bestämmer sig FruWelinder att ringa upp JuliaRyberg för att bringa klarhet i var sjutton hon tänker resa?!
Utan att först ha konsulterat sin mor!
Sömndrucken nittonåring i telefonen:
- Jag sover
Förvirrad mamma:
- Men var skall du resa?
- Va?
- Var ska du resa?
- Vad snackar du om?
- Ja, du skrev ju i chatten på Wordfeud att du skulle ut och resa, herre gud.
- Men vi spelar inte, mamma.
- Jo, det gör vi!
- Nej, det gör vi inte.
- Jo det gör vi, hör du inte vad jag säger människa?
- Meh...
- JAG SPELAR MED JULIARYBERG, säger jag! (med stora bokstäver)
- Men jag heter inte så.
- Det gör du ju.
- Jag heter jRyberg på wordfeud.
- Eeeeeh...
- Vem har jag då spelat med?
Hon skrattar och jag skrattar.
Den stackaren som måste trott att jag var en jobbig jävla stlaker har rest utomlands och jag skyndar mig att be om ursäkt i chatten, innan den försvinner.
Sin vana trogen har hon inte svarat.
Varför inte då.

Upphittat!

Vad i hela friden?
Jag stannade mitt i steget och ställde mig för att glo på min trapp.
Vad är....?
Tog mg långsamt närmare, som om det vore något farligt jag skådade.
En ny sophink. Grå. Med tillhörande påse i. Också ny.
Ett durkslag i plast. Vitt.
En halv rulle julklappspapper. Fult.
En halv rulle julsnöre. Rött.
Det var vad som stod på min trapp.
Helt ofarligt.
Men något förvirrande.
Hade någon tänkt bryta sig in, tömma sopor och slå in julklappar?
Är det någon som tycker att vi har rörigt i huset, och tänkte göra oss den äran att städa upp?
Och sedan slå in en julklapp?
Är det en pik från sopgubbarna som tröttnat på likmaskarna i vår soptunna?
Och de vill nu ha en julklapp?
Är det Han med de blå skjortorna som skickat en försenad bröllopsdagspresent med bud?
Är det någon som skämtar med mig aprillo?
Jag har ett sådant huvudbry förstår ni.
Sakerna står nu på golvet i vardagsummet.
Tittar jag lite på dem.
Skakar jag lite på huvudet.
Undrar jag lite.
Vad i hela friden?