Fast utan tänderna.
Men med simmartalangen.
Jag har nämligen varit i badhuset.
Och simmat.
Som ett jävla proffs for jag fram i vattnet och gjorde svallvågor för alla andra som blev skitsura och spottade och hostade när de fick kallsupar stup i ett.
De var inte vana vid det.
De var vana vid en kav lugn bassäng där de kunde rulla fram i sakta mak.
Rullrullrullrullrull.
Fram och tillbaka.
Så kom jag då.
Och for fram som en delfin bland sköldpaddorna.
De andra trodde väl att jag hade gömt en propeller i baddräkten.
Jag såg ju hur hon som säkert tränat en hel del simning kämpade för att hålla min takt.
Hon klev surmulet upp och gick och satte sig i bastun.
De fyra invandrarkillarna som hoppade i och inte hade en aning om hur man tar sig runt i en mortionssimbassäng bröt mot alla oskrivna regler och sparkade hejvilt med benen så att vattnet stänkte lång väg.
Men även de tröttnade och ställde sig vid sidan av och glodde.
Fram och tillbaka.
Fram och tillbaka som i en tennismatch.
Fast utan tennisracket och utan boll.
Men med simmartalang.
Och ungefär samma tempo.
Swisch.
Swisch.
Swisch.
Till nästa gång tiänker jag köpa en baddräkt
Och simglasögon.