SPA

På fredag skall jag ut och åka förstår ni.
Till Tylösand.
På SPA.
Jag vann ju som jag förmodligen glömt att berätta, ett presentkort på ett SPA.
I Tylösand.
Jag tycker att det är för långt att åka, så jag tyckte inte vi skulle bry oss om det där presentkortet.
Vi kanske kunde ge det till någon?
Nu gjorde vi inte det, och här om dagen kom vi på att giltighetstiden snart går ut.
Men så åker vi då, bestämde han med de blå skjortorna, lite morskt.
Sagt och gjort, vi har nu tagit ledigt för att fara till Tylösand.
På SPA.
Jag tänker inte "spa-a" om nu någon trodde det.
Jag tycker inte om när främmande människor tar på min kropp.
Så vitt jag vet, går "spa-ande" ut på att bli masserad, knådad och insmord av främmande människor som har panflöjtsmusik i högtalarna.
Eller harpa.
Över min döda kropp, tänker jag, och kommer samtidigt på att när jag är död, kommer främmande människor att ta på min kropp.
Inte för att de vill det.
Men för att det är deras jobb, och de inte har något val.
Någon måste ju göra i ordnng det här liket också.
Jag kan ju inte bara ligga där o-iordninggjord och se ful ut.
Fast då bryr jag mig ju inte.
Eftersom jag är död.
Men tänk om jag bara är skendöd då?
Då kanske jag vaknar när de håller på, och när jag slår upp ögonen blir personalen så rädd att de råkar knuffa till mig, så jag far ner i golvet så jag dör på riktigt.
Stackars den i så fall, som på arbetstid dödat någon, fast det är det ingen som vet, eftersom jag ju redan var död.
HC Andersens största skräck var att bli levande begravd.
Han hade en lapp bredvid sin säng där det stod:
"Jag bara sover!"
Så vitt jag vet, är han trots det nedgrävd på en kyrkogård någonstans.
Och så vitt jag vet, far jag till Tylösand.
På SPA

Advent

Nej.
Det känns inte som Advent.
Det känns som........Vår?
Jag minns att jag skrev i juni att jag satt och frös för att det var 13 grader varmt.
Sommaren som kom av sig, tror jag bestämt att jag skrev.
Förra helgen körde jag hem mitt i natten och det var 12,5 grader när jag satte mig i bilen.
Tolvkommafem!
I slutet av november!
Vinter som kom av sig, kan man säga då.
I eftermiddag var vi hembjudna till ett par grannar på Adventsfika.
Det är för att det är första Advent i morgon.
Glögg och pepparkaka i all enkelhet.
Mycket trevligt med goda grannar som var med på den omtalade Kräftskivan vi hade hos oss i augusti.
Nu var de flesta av grannarna på glöggfika och det var väldigt trevligt.
Tyckte jag.
Han med de blå skjortorna satt och kvävde gäspningar, som han trodde att ingen såg.
De som bjöd in bor i ett stort fint hus.
Med massor av färger.
Grönt. Blått. Lila. Rött. Gult.
Det var så oerhört hemtrevligt att jag helst inte ville gå därifrån.
Men det gjorde vi ändå, eftersom tillställlningen höll på mellan sextonnollnoll och artonnollnoll.
Artonnollnoll traskade vi gatan ner till vårt eget stora bleka hus.
Det blev plötsligt så påtagligt hur färglöst vi har det.
Vitt. Beige. Brunt. Vitt. Vitt.
Jag vill ha färg.
Men ändå inte.
Och nu är det Advent.
Advent betyder ankomst.
Jag undrar hur som helst vem i hela friden det är som skall komma.

Matlåda och nopprig kofta

Det låter väl glamoröst.
Matlåda känns så nittonhundrasjuttiotvå.
Då tänker jag på en sådan där i plåt, en sådan som morfar hade.
Dem ställde de in i ett värmeskåp och slasfade i sig fort som fasen för att hinna ta sig en lur på den korta rasten
Nu är de i plast.
Värms i microvågsugnar.
Som kanske är farliga för mänskligheten och gör oss sterila så att släktet dör ut.
Jag vill inte dö ut.
Hur som helst så har jag allt som oftast matlåda med till jobbet.
Jag tänker att om jag har den i en plastpåse från NK så ser det lite mer glamouröst ut, än om jag har den i en påse från Konsum.
Eller Willys.
Tyvärr är innehållet detsamma, oavsett påse.
I dag matchade jag den fula påsen med en nopprig kofta.
Färg, grå.
Oerhört trist.
Håret skall vi inte tala om.
Färg, grått.
Och som om inte det vore nog.
Vädret - färg - grått.
Vissa dagar längtar man efter.....
Efter.....
Låt säga - Beige.

Riset var slut

Riset är slut.
Det var inte jag som sade det.
Det var sushikocken.
Om det hade varit första gången han sede det till mig hade det varit ok.
Men nu var det andra.
Hur kan man bedriva sushirestaurang om man hela tiden kokar för lite ris?
Och varför kokar man inte nytt när det tar slut?
Det kanske inte är en restaurang.
Det ksnke är ett tillhåll för kineser i kockkläder.
.
Det var för att jag var alldeles för lat för att laga mat i dag, som jag och Hon som flyttat hem igen, bestämde oss för sushi.
Det är en ganska nyöppnad restaurang i vår stad, den där sushirestaurangen.
Min gissning är att den snart stänger.
Eller jag kanske hoppas det.
För att jag blir sur när jag varit där två gånger, och ingen av gångerna har det funnits ris.
Nu kommer jag inte tillbaka mer till er jäkla restaurang, för det är ingen idé.
Det slutar bara med att det blir pizza i alla fall.
Jag ville inte ens ha pizza.
Och nu sitter jag här med en pizzamage och känner mig som en dålig människa.
Det är inte mitt fel.
Det är sushikockens.

Söndagen som försvann

Jag tror inte att det här är jag. Men bilden får symbolisera min dag.
Sov dåligt.
Först hade jag kryp i benen.
Sedan kom Hon som flyttat hem igen (har jag berättat om det??) tillbaka från en krogrunda.
Hennes dörr går inte att öppna försiktigt, så varje gång ( och det var fan inte bara en gång) hon av någon anledning skulle ut eller in genom den, vaknade jag med ett ryck.
Knak, brak. Knak brak
Låt säga kanske .....Tio gånger.
Det kanske inte är sant, men det gör inget.
Sedan var det morgon och jag satt länge med frukost, korsord och sudoku.
Sedan var det repris av "så mycket bättre".
Sedan vilade jag middag.
Sedan var det slut.
Är dagen slut klockan 16.00?
Det känns så.
Mörkret sänker sig och energinivån ligger på minus etthundratjugoåtta.
Usch vad trist det här låter.
Som Döden ungefär.

Jag skrattar så jag kanske dör

Så ljuvligt närde två bröderna leker "pappagorilla och barngorilla"!

Vill ha!

Jag kom just på att den här boken finns. Hade alldeles glömt bort den men det kan vara för att jag själv inte äger den. Nu skall jag göra allt för att den skall pryda min bokhylla och fylla min mage med glädje.