Matlåda känns så nittonhundrasjuttiotvå.
Då tänker jag på en sådan där i plåt, en sådan som morfar hade.
Dem ställde de in i ett värmeskåp och slasfade i sig fort som fasen för att hinna ta sig en lur på den korta rasten
Nu är de i plast.
Värms i microvågsugnar.
Som kanske är farliga för mänskligheten och gör oss sterila så att släktet dör ut.
Jag vill inte dö ut.
Hur som helst så har jag allt som oftast matlåda med till jobbet.
Jag tänker att om jag har den i en plastpåse från NK så ser det lite mer glamouröst ut, än om jag har den i en påse från Konsum.
Eller Willys.
Tyvärr är innehållet detsamma, oavsett påse.
I dag matchade jag den fula påsen med en nopprig kofta.
Färg, grå.
Oerhört trist.
Håret skall vi inte tala om.
Färg, grått.
Och som om inte det vore nog.
Vädret - färg - grått.
Vissa dagar längtar man efter.....
Efter.....
Låt säga - Beige.