Det känns inte som Advent.
Det känns som........Vår?
Jag minns att jag skrev i juni att jag satt och frös för att det var 13 grader varmt.
Sommaren som kom av sig, tror jag bestämt att jag skrev.
Förra helgen körde jag hem mitt i natten och det var 12,5 grader när jag satte mig i bilen.
Tolvkommafem!
I slutet av november!
Vinter som kom av sig, kan man säga då.
I eftermiddag var vi hembjudna till ett par grannar på Adventsfika.
Det är för att det är första Advent i morgon.
Glögg och pepparkaka i all enkelhet.
Mycket trevligt med goda grannar som var med på den omtalade Kräftskivan vi hade hos oss i augusti.
Nu var de flesta av grannarna på glöggfika och det var väldigt trevligt.
Tyckte jag.
Han med de blå skjortorna satt och kvävde gäspningar, som han trodde att ingen såg.
De som bjöd in bor i ett stort fint hus.
Med massor av färger.
Grönt. Blått. Lila. Rött. Gult.
Det var så oerhört hemtrevligt att jag helst inte ville gå därifrån.
Men det gjorde vi ändå, eftersom tillställlningen höll på mellan sextonnollnoll och artonnollnoll.
Artonnollnoll traskade vi gatan ner till vårt eget stora bleka hus.
Det blev plötsligt så påtagligt hur färglöst vi har det.
Vitt. Beige. Brunt. Vitt. Vitt.
Jag vill ha färg.
Men ändå inte.
Och nu är det Advent.
Advent betyder ankomst.
Jag undrar hur som helst vem i hela friden det är som skall komma.