De kommer in i springor som inte finns

Nej.
Nu duger det inte med ost längre, om man skall lyssna på experterna.
Och det skall man väl.
De vet ju bäst.
Det är choklad eller nötcreme som gäller nu.
Inte ost.
Som förr.
Undrar om det måste vara någon särsklid kakaohalt?
60-70%?
Eller skall det vara Marabou?
Marabou med nötter?
Vit choklad.
Laktosfri choklad så de inte får ont i magen?
Det är de där jävla mössen det handlar om.
De letar sig in nu.
"Man kan ofta se spår av dem under diskbänken där vi har soppåsen", säger experten.
Jo jag tackar jag.
Jag har nog sett de där jäkla spåren.
Det är ju ganska oartigt att de passar på att skita i mitt hus när jag bjuder på mat.
Men jag har inte hängt med i svängarna, och förstått att de inte längre vill ha ost.
Det är väl därför de tränger sig in i hål som inte finns, skiter en hög, och tränger sig ut samma väg.
Kvar finns bara en laddad fälla med ost, och det andra de lämnat efter sig.
Vet ni att det räcker med en springa på fem millimeter för att en mus skall kunna slinka igenom.
Fem millimeter är ingenting.
Jag ger mig fan på att jag har en som kilat in genom örat och vidare upp i huvudet så rörigt som det verkar där.
När jag har lockat ut den med choklad av bästa sort, skall jag slänga den döda musen i soporna.
Det får man.
Säger experten.
 
 
 
 
 

Tre minuter

Vet ni hur länge tre minuter är?
Det kan vara väldigt kort men också väldigt långt.
Att springa tre minuter på stället, känns som en hel evighet.
Det fick jag erfara dag två på kickstarten - kom igång på fyra veckor.
Uppvärmning: jogga tre minuter på stället.
"På stället" var i det här fallet framför hallspegeln, så att man ser hur snygg man är, när alla lösa kroppsdelar slänger fram och tillbaka samtidigt som man flåsar vidare och blir uppvärmd.
"Nu har väl den där timern gått sönder eftersom den aldrig piper tänker jag", och joggar framåt för att kika på den.
1 min och 18 sek kvar.
Åh herre gud, jag är redan trött.
Vem är jag? Min farmor?
De höga knäuppdragningarna blir allt mindre och snart ringer klockan.
Woho! Så där ja! Då var det bara att köra igång.
Armhävningarna får bli på knä.
Det räknas också, säger Charlotte Perelli, men gör så många du kan på tårna först.
Eftersom jag inte har några tår, gör jag alla på knä.
Sedan skall man ligga på mage. Sträcka fram armarna framför kroppen, lyfta upp bröstet, ha en tyngd i handen, som skall flyttas bakom ryggen med ena handen, och fångas upp av den andra. Och fram igen - och bak igen.
Visste ni att Svenska Akademins Ordlista väger åtta till tio kilo?
Det visste inte jag heller, förrän dag två i kickstart på fyra veckor.
Svenska Akademins ordlista far runt min kropp åtta gånger i högervarv och åtta gånger i vänstervarv.
När Han med de blå skjortorna kommer hem får han prova, och fast han bara gör två gånger, dessutom helt fel, stönar han "herre gud", och ger upp.
Sedan var det någon mer öning som jag har glömt, och igår var det vila.
I dag fortsätter det med övningar för hela kroppen. 
Så står det i alla fall i boken.
 
 
 

Hört på ICA - tror jag att det var

Man 1: Vaffan, jag orkar inte mer, jag är helt slut varenda morgon. Chefen tror att jag knarkar.
Man 2: Men så farligt kan det väl inte vara?
Man 1: Jo! Det är helt sjukt. De håller på som jävla djur! Jag vill inte höra! 
Man 2: ( Skrattar lite) De är ju djur. Egentligen.
Man 1: Va?!
Man 2: Ja de är ju djur. Homosapiens, du vet.
Man 1: Eller hur? 
Tystnad...
Man 1: Djur?
Man 2: Mmmmm... Homosapiens
Man 1: Nej fy fan! Var kommer de ifrån? Är inte de farliga? Fan, undrar om hyresvärden vet om det här?
Tysrnad...
Man 2: Vet vad?
Man 1: Om de där  homosarna
Man 2: Homosar?
Man 1: Ja du sade ju det
Man 2: Jag sade homosapiens (talar i fonetisk skrift)
Tystnad...
Man 1: Men är du säker? Homosapiens? Det är ju inte ok alltså. Jag tänker snacka med hyresvärden, han kan ju omöjligt veta att det bor sånadär i huset. Vaffan, hyr de i andra hand? Vem fan hyr ut till ett djur?
Man 2: Du skojar va?
Man 1: Va?
Man 2: Du skämtar väl?
Man 1: (smått hysterisk) Men va fan, är du nån sån där djurrättsaktivist eller? Vill du att det skall flytta in grisar och jävla spottkobror granne med dig eller? Och så har de högljudd sex hela natten, så du kommer hålögd och på jävligt dåligt humör till jobbet varje morgon? Är det så du vill att samhället skall se ut?
Man 2: Men du, ärligt talat, homosapiens är ju en benämning på människan. Är du dum i huvudet på riktigt?
Man 1: Ja eller hur, varför låter de som djur då? Jag skall fan ringa på nästa gång de sätter igång och skicka iväg dem till ett jävla zoo eller nåt. Så man får sova, för guds skull.
Man 2: Ja. Gör det. Du verkar behöva det.
 
 

Träningen ger resultat

 
Det går fint det här!
Jo.
Det är visst jag på bilden.

Man fick semester

Jag har tagit semester.
En del av er vet ju, att i och med byte av jobb i somras, fick jag bara en vecka semester.
En vecka är i princip ingenting.
På en vecka hinner man blinka sju gånger, dra fram en hammare och spika i fjorton spikar, grilla en hamburgare, dra på sig bikini och åka till stranden för att sedan vända halvvägs när monsunregnet kom.
Efter den givande semesterveckan satt man åter i dörrhålet på den dragiga turistbyrån och snurrade på sin pall.
Det var å andra sidan en väldigt fin pall man kunde snurra på.
Snurrade man ner den så att man nådde ner med fötterna i golvet, nådde man tyvärr inte upp till tangentbordet som stod på den gamla skänken som fungerade som skrivbord.
Fick man sitta som Gollum, och ha armarna ovanför huvudet när turisterna kom in och undrade vad det var som satt bakom disken.
Inte vem det var, utan vad det var.
Snurrade man upp pallen, så att man kunde sitta vid datorn och klicka och peka om någon undrade något, fick man i stället dingla med benen och liksom hoppa av pallen när man skulle traska iväg och hämta en broschyr.
Hade man nästan behövt en fallskärm, så jäkla högt som det var.
För det mesta valde jag att dingla med benen.
Det kändes lite mer värdigt på något vis.
Eftersom den gamla skänken placerats rakt innanför ett dörrhål, var det den här sommaren en ganska blåsig arbetsplats. 
Håret stod som en kvast rätt ut från huvudet, och ben och armar antog vartefter dagarna gick, en allt mer blåaktig ton.
På så vis var det ju egentligen tur att jag inte hade den där fallskärmen, för då hade jag väl blåst runt mellan väggar och tak, och hur skulle det se ut när turisterna kom och ville ha hjälp.
Nu är den turistbyrån stängd för säsongen, och det finns tid för mig att vara ledig.
Tio hela dagar har jag att spendera som jag vill.
Så oerhört skönt.
"Åk någonstans" sade han med de blå skjortorna.
Som om jag vore dum i huvudet.
Jag trivs alldeles förträffligt i mitt eget hushålle, och han vet mycket väl att om jag reser iväg på egen hand kommer jag aldrig åter.
Jag har överhuvudtaget inget lokalsinne alls.
Jag skulle bli tvungen att ta rygg på främlingar, och vem vet vad det är för människor?
Nej du.
Här skall inte fladdras iväg någonstans.
Jag blir hemma och börjar ett nytt hälsosamt liv.
Till min hjälp har jag Charlotte Pirellis nya bok "Kickstart - i form på 4 veckor".
Sida för sida och dag för dag finns träningsprogram och matsedel.
Kunde inte vara bättre.
Började igår.
Fortsätter i dag.
Och fyra veckor till.
Utvärdering kommer.
Fast i dag kanske jag putsar fönster.
 
 
 
 
 

Rättelse

Jag hade fel!
Hur kunde jag tro att jag hade rätt.
Glöm det jag skrev om Julbord i föregående inlägg.
Följande gäller för julbord som jag i min enfald trodde kostade trehundranittiofem kronor:
Från trehundranittiofem kronor per person får du julbord levererat till ditt hem.
Står det i bilagan.
På hemsidan står det att du får hämta det själv.
Oklart dock vad som ingår i detta, för när man klickar sig vidare på hemsidan får man... Får man....
Ingen information.
Klickar man på "priser" får man reda på att en kallskänka kostar 325:-/ timme + OB tillägg 100:-
Garderobiär: samma pris
Koordinator: fyrahundra kronor
Nu hade vi ju inte tänkt äta Kallskänka, Garderobiär eller ens Koordinator.
Vid leverans till hus utan hiss/med små hissar, vagnar som ej går att rulla, vid lång väg till och från bilen eller om porslinet inte är ihop plockat tillkommer eventuella kostnader. Moms på 12% tillkommer på samtliga priser.

Vagnar som inte går att rulla? Då är det väl för fan ingen vagn. Då är det ett bord.
Och varför skall man rulla personalen. Har den inga ben?
Läser vidare på hemsidan som säger följande om julbordet som man lurades att tro kostade trehundranittiofem kronor:

Vardagar lunch: 445 kr per person 

Kväll och helg: 595 kr per person 

Meddelande till Svenska Kulturpärlor:

Om jag vinner första pris för mitt julrim kan ni behålla det.

Jag tror tyvärr inte jag har råd att acceptera.

Slut på rättelse.

 

 
 
 

Svenska Kulturpärlor

Med morgontidningen i morse, kom en liten bedårande bilaga för Svenska Kulturpärlor.
Man bläddrar i den och möts av fantastiska bilder på de Herrgårdar de har i sin ägo.
På sidorna tolv och tretton berättas om julbord för trehundranittiofem kronor.
Ja.
Tiden går fort, det kan vara bäst att boka redan.
Fast det är inte säkert att det går.
Det beror lite på vad man vill.
Det är nämligen en herrans jävla massa information som inte på något vis är upplysande.
Snarare förvirrande.
Jag kan i alla fall äta julbord för trehundranittiofem kronor, men om jag bokar innan första november får jag femtio kronor rabatt. 
Och det blir ju lite pengar om man är tio personer.
Vad fint.
Läser vidare.
"Gäller vid bokning av julbordsweekend samt separata julbord"
Det betyder alltså att jag måste bo en weekend med de här tio personerna för att få de femtio kronor jag blivit lovad i rabatt.
Eller äta ett separat julbord. Som om gemene man vet vad som menas med separat julbord.
Vad dyrt det blev.
Jag nöjer mig med att äta för trehundranittiofem kronor, och får då presentkort på övernattning.
Väl?
För vidare info läs längst ner på sidan.
Sade vi längst ner på sidan?
Vi menar naturligtvis på nästa sida.
Till höger om köttbullsfatet.
"Presentkortet kan endast utnyttjas i samband med att ni vid bokningstillfället köper paketet Mys på en pärla*. Gäller endast söndag-fredag under januari-april och kan ej kombineras med andra erbjudanden".
De tänker så ja.
*Mys på en pärla, är ett paketerbjudande som innehåller en tre-rätters middag med fördrink samt frukost.
Pris: Åttahundranittiofem kronor. Per person.
Det blir ett helvetes jävla dyrt julbord det här.
Jag får nog ta och laga lite egen julmat och bjuda på.
Men jag tänker naturligtvis ta chansen att vinna en lyxweekend genom att dela med mig av mitt bästa julrim.
"Hej hopp, en tomtesnopp.Kom och gick, men se vad jag fick! Ett tomtesnoppstrick, som i ett kick, gav mig en bulle i ugnen"
Vad glada de skall bli på Svenska Kulturpärlor.
 
 
 

Tantpolisen

"Är du polis eller?"
Det är en upprörd man i 25-års åldern som frågar mig det.
"Ja det kanske jag är", svarar jag.
Jag är förbannad.
Har just blivit omkörd i ett litet samhälle där skyltarna klart och tydligt anger en hastighet av femtio kilometer i timmen.
Jag har farthållaren på femtiotre.
Han ligger irriterat i häcken på mig och kör om.
Jag slänger mig på signalhornet.
Tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut!
Föraren som kört om bromsar in och blinkar in till sidan.
Jag kör upp bredvid.
Vevar ner rutan och han gör det samma.
Han är röd i ansiktet.
"Är du polis eller"?
"Det kanske jag är, och det är femtio här"
"Ja!, och du körde fyrtiofem"!
"Jag körde femtiotre"
"Men min mätare stod på fyrtiofem"!
"Jag tycker att det är skitdåligt att du inte respekterar farten genom det här lilla samhället. Det är meningen att folk skall våga gå läng den här vägen där det inte ens finns en trottoar"
"Men det var jui ngen som gick här"!
"Men det är fortfarande femtio"
"Då kan ju du fortsätta att hålla hastigheten då"!
"Ja det tänker jag göra"
Så gasar han iväg och jag är fortfarande arg.
Jag undrar vad flickvännen som storögd satt bredvid, tänkte under det här samtalet.
En jävla tant som tror hon är polis.
Så kanske hon tänkte.
Och det är faktiskt sant.
Jag har blivit en jävla tantpolis.
And I like it.
 

After Work

"Jag har allt under kontroll"
Den är Han med de blå skjortorna som med en lugn trygg stämma meddelar mig detta.
Klockan är då 14.30 och han sitter i bilen på väg hem från jobbet.
Klockan Sjutton nollnoll förväntas vi ta emot  eventuella besökare till den After Work vi är initiativtagare till.
Jag har själv varit ledig hela dagen, så för mig blir det egentligen inte After Work, man jag är bjuden ändå.
Dagen har jag spenderat med att baka.
Eftersom Han med de blå skjortorna röstade ner mitt förslag om varma mackor, tänker jag att jag i alla fall måste ha något att tugga på för de eventuella besökarna.
Det blev Cheesecake.
Vit choklad och blåbär.
Leilas recept.
"Min vänninna från New York tycker att det här är den allra godaste cheesecake hon någonsin ätit".
"Hon kan gå över lik för den"
Säger Leila, om ett troligt cheesecakeproffs från New York.
Således inhandlar jag diverse ingredienser till de två kakor jag tänker baka.
Halvvägs in i bakningen upptäcker jag att jag inte vet vad som menas med majsstärkelse?
Är det Maizenamjöl, eller majsmjöl?
Läser på Maizenaförpackningen som skvallrar om att den inehåller potstisstärkelse.
Majsmjöl är ju mald majs, inget annat.
Således fungerar inget av dem.
Far till butiken och hittar det jag söker och kan fullborda mitt verk.
Skjuts in i ugnen, med två rejäla kakor, innehållande rätt typ av stärkelse, ett komma två kilo Philiadelfiaost, vit choklad och blåbär.
Jag hoppas det räcker.
Jag hinner med ett par vändor till den lokal vi hyrt för tillställningen.
Den behöver finputsas lite.
Kakorna som aldrig vill bli färdiga i ugnen får slutligen plockas ur och placeras i kylen.
"De går mycker lättare att skära snygga bitar om den är kylskåpskall", säger Laila.
Och det får man ju tro på, så jag knölar in de offantligt stora bakverken i kylen som får gå på högvarv för att inte allt annat skall värmas upp av två rykande kakor.
Femtonochtjugo kommer Han med de blå skjortorna hem.
Fortfarande lugnet själv.
Ringer och tackar nej till den hjälp han erbjudits av en snäll granne.
"Det mesta är redan klart"
Han har en ljudanlägning med hem som vi skall använda.
Tyvärr har han glömt att ta ur sladden ur förstärkare innan han lade den i baksätet på bilen.
Sladden är krokig och fungerar inte.
Det fräser lite trist ur högtalaren.
"Helvetes jävla smäck"
"Nu måste vi ha en annan sladdjävel"
Den andra sladdjävlen kanske ligger hemma.
Den lugna stämman är borta och har ersatts med en smått stressad.
Den tänkta ersättningssladden fungerar inte heller, eftersom det inte bara var sladden som kroknat.
Tydligen blir man svettig av att saker och ting inte fungerar för halv fem sveper han förbi mig och meddelar att han måste duscha.
Sjutton nollnoll är allt klart och de första gästerna anländer och följs sedan av fler.
En trevlig kväll i trevligt sällskap.
Den tjugosjätte oktober är det dags igen.
Då blir det varma mackor.
Det var ingen strykande åtgång på cheesecake nämligen.
Jag tror det är Lilas fel.
 
 
 
 
 
 

Man dricksar

Jag har funderat på det här med dricks.
Varför ger man det egentligen?
Jag vet att det är kutym, men varför?
Vem har bestämt det?
Här i Sverige har ju den som serverar dig på restaurangen en lön.
För den lönen skall han eller hon serva gäster som besöker restaurangen.
Det står i arbetsbeskrivvningen.
Det vore konstigt annars.
Men när notan kommer är det underförstått att man "dricksar", oavsett om man anser sig ha fått en strålande service eller inte.
Man bara gör det.
Annars är man en jävla snåljåp.
Ingen människa vill vara en jävla snåljåp.
Det är så ocharmigt.
Så vi dricksar på.
Men.
Jag anser att den här personen som du ger en hundring extra endast utför sina arbetsuppgifter.
Att vara trevlig och serviceminded ingår liksom i rollen.
De skall vara på tå och se till att gästen får en trevlig och smaklig måltid.
Jag har nu bestämt mig för att sluta dricksa restaurangpersonal.
I stället skall jag dricksa sjuksköterskan, tunnelbanevakten, de som stådar gatorna, hemtjänstpersonalen, och alla andra som har ett serviceyrke de inte får en enda jävla krona extra för.
Trots att de gör sitt jobb.
Är inte det konstiigt?
Varför är det ingen som tänkt på det tidigare?
Jag verkar vara en hejare på att komma på bra saker.
Jag kanske fortsätter med det då.

Det blir spel!

I dag är det onsdag och i kväll blir vi fler än två runt middagsbordet.
Närmare bestämt mina två ungar, samt en pojkvän till en av dem, och sist och längst, sonen till Han med de blå skjortorna.
Det blir roligt!
Jag har nämligen beslutat att vi skall spela det där roliga spelet där man ritar och gissar.
Så om ni hör någon i nejden som skrattar är det bara jag.
Och jag är glad för det.
 

Det tog fyrtiofem år

Äntligen har jag hittat henne!
Är det någon som varit bortsprungen, tänker ni.
Nej.
Frisören som jag aldrig tänker överge.
Henne har jag hittat.
Det har tagit mig endast fyrtiofem år.
Det är inte alla som ens lever i fyrtiofem år, så jävla lång tid som det är.
Men jag lever och har i dag:
1: En frisyr jag kan leva med
2: En hårfärg jag kan leva med
3: Kombinationen hårfårg jag kan leva med -  och frisyr jag kan leva med, gör mig nöjd och glad.
Jag kan inte minnas att det någonsin under mina fyrtiofem år på jorden hänt tidigare.
Att jag kunnat gå från frisören och ut på stan.
Direkt!
Utan att gå hem och försöka forma om den jävla helvetesfrisyren.
Tidigare har det ju som ni vet, varit så, att mina frisörer och jag inte talat samma språk.
Jag har uttryckt mina önskemål och hoppats, att den här gången, den här gången har jag väl varit alldeles oklanderligt tydlig med vad jag vill.
Frisören har nickat och dragit lite i håret, kammat lite, hummat lite, lyft lite på nackhåret och granskat bilden jag skrivit ut och tagit med.
För att sedan fullkomligt missförstå allt jag sagt.
Det är ju tur att det inte sker i ala andra sammanhang där man betalar för att få en tjänst utförd.
Ex 1:
Ni skall ha en romantisk date, du och Han med stort H. Ni har bokat bord på den restaurang där ni åt er första gemansamma måltid. När ni kommer in tar hovmästaren emot och frågar i vilket namn man reserverat?
"Jaha, men då skall ni inte äta här. Vi har bokat in er på en annan restaurang, som ligger runt hörnet och sedan vidare ca 350 meter ner i gränden. Smaklig måltid"!
Och när ni opponerar er och säger att det är här ni vill äta, lägger hovmästaren huvudet på sned och säger "Jaha, det visste inte vi, vad knasigt, men kanske har ni bättre tur nästa gång"
"Eller inte", Fortfarande med huvudet på sned.
Ex 2:
Du har bokat en resa till Mauritius där resten av din familj väntar.
Eftersom du inte kunde resa samtidigt som dem, då du hade en oerhört viktig deadline att klara av innan du kunde resa, är längtan nästan olidlig.
Du anländer något slutkörd till flygplatsen för incheckning.
Den hurtiga kvinnan som tar emot ditt bagage önskar dig en trevlig resa till Kina.
"Eeeeeh, till Kina" Jag skall inte till Kina", får du ur dig, och strax därefter svarar hon att
" Jo, nu skall du det".
"Det är bokat så. Vi tänkte att det var så du ville ha det".
Hon ler. Hon kanske är glad på riktigt.
Ex 3:
Du skall gå med ditt barnbarn på bio för att se en trevlig Disneyfilm. Ni tar plats i stolarna med popcorn, läskedryck och karameller, och strax därpå rullar filmen igång, och tidernas samlag utspelar sig framför ögonen på dig och ditt barnbarn.
Det stönas och juckas i surroundhögtalare och barnbarnets ögon har fått en onaturlig form eftersom de är på väg att tränga ur sina hålor. När du kastar dig fram för att hålla för ögonen på barnet råkar du kasta hela burken med popcorn i ögonen på ungen som skriker  att "DET SVIDER SOM ELD I ÖGONEN OCH VAD GÖR FARBRORN MED TANTEEEEEEEEN???"
Ja.
Så skulle det kunna se ut om hela befolkningen hade samma receptiva förmåga som en frisör.
Och jag håller tummarna för att ni hittar en som förstår er, precis som jag nu gjort.
Men det kan ta fyrtiofem år.
 

Fågeln

Varje morgon tvingas jag vakna av att en fågel stampar runt på mitt fönsterbläck.
Jag vet inte om det är den som tar alla borttappade lösnaglar som Ungen inte hittar, för det låter något överjävligt när den bestämmer sig för att vandra fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag tror tamigfan att den draaaaar fötterna efter sig.
Eller är det morgongympa den håller på med?
Benböj och utfall.
Upphopp och nittio grader mot husväggen.
Stå på ett ben och skrapa det andra mot underlaget så många gånger du hinner innan du blir skjuten.
Nej.
Jag fattar ärligt talat inte.
Varför balanserar den runt på mitt fönsterbläck när det finns så mycket utrymme här omkring?
"Den kanske äter isolering", säger Han med de blå skjortorna.
Äter isolering? säger jag
Är det en hjärndöd fågel vi har att göra med här.
Tror fanskapet att den skall klara vintern bättre om den äter isolering så här i förebyggande?
Men det kanske är det vi skall göra allesammans.
Jag har väl alldeles missförstått det hela.
Vi skall inte köpa dunjackor och ta dem på oss.
Vi skall äta upp dem.
Dun. Duuuuuuuun.
Hjälp!
Nu tror jag att jag fattar.
Det är väl någon släkting till den där fågeln som ligger i mitt duntäcke!
Inte hela fågeln naturligtvis, men dunet!
Och nu vill den hämnas och komma in och picka sönder mig med sin vidriga näbb, samtidigt som den dreglar dödligt fågelinfluensasaliv i mina ögon.
Och med slarvigt ditklistrade lösnaglar vill den rista in sitt budskap på min döda kropp.
-Dödar ni oss, dödar vi er!
.
Jag tror jag får ta och sluta läsa deckare nu.
Det verkar ha gått för långt, det här.
 
 

A-kväll

I kväll skall jag ge mig ut och fara.
Besöka en kollega från mitt förra jobb.
Det skall bli kul!
Man måste ut och röra på sig ibland.
Säger de som vet.
Han med de blå skjortorna får då som han säger "en A-kväll".
Med A-kväll menas att man får göra precis vad man vill, äta precis vad man vill, se på vilken film man vill och släppa väder så mycket man bara orkar.
För hans del blir kvällen således på följande vis:
Förtäring: Falukorv (med hög kötthalt) och spagetti samt 200 g svartpeppar.
Dryck: En öl.
I TV-soffan: En film med otaliga biljakter, skottlossningar, fräcka kommentarar, och förmodligen en urfräck tjej som gör volter, kullerbyttor och springer miltals utan att bli trött, samtidigt som hon plutar med läpparna och mejar ner allt i sin väg med något tungt jävla vapen. Sliter sin blus i stycken och sätter tryckförband på ena låret som fått en djup reva efter en kula som ven förbi. Eller var det en kanonkula. Fortsätter springa fort som fan.
I pumps.
I TV-soffan: Behöver inte låtsas att det är soffan som knarrar om en fis letar sig ut.
Efter filmen: Vankar fram och tillbaka och undar vad jag gör. Längtar lite. Lägger sig tidigt.
Ja.
Det förstår ju alla att det är en toppenkväll Han med de blå skjortorna har framför sig.
Själv blir jag upphämtad vid tåget, och sedan äter vi sushi och pratar kvällen lång.
Skrattar och flabbar.
Kanske dricker en drink.
I morgon skall vi på Tom Tits och se på döingar.
Men det är ett annat kapitel.
Trevlig Kväll alla!
 
 
 

2012-09-05

Mina Damer och Herrar!
I dag har jag och Han med de blå skjortorna bröllopsdag!
Hurra för kärleken.
Du är allt.

Kantorn

Jag tror sannerligen att jag glömt att delge viktig information.
Vi har ju numer en utomordentligt duktig pianist med i det som skall bli min föreställning.
Är inte det toppen!
Kan han klinka lite på sitt piano, när Hon som kan skådespeleri läser mina texter.
Till vardags är Han som klinkar på pianot kantor.
Sitter i en kyrka och spelar psalmer och andra visor.
Till begravningar, dop och bröllop.
Skolavslutningar, gudstjänster och julottor.
Jag föreslog att han skulle spela ett helt annat stycke än vad som önskats någon gång.
Som en liten överraskning till dem som skall gifta sig.
Så står de där, nyvigda och nykyssta och väntar på utgångsmarschen som skall vara "All you need is love", som de leende skall skrida ut till.
Och då sätter Han som klinkar på pianot igång med "Små grodorna" så att de liksom får skutta ut i stället.
Och sedan när de nygifta skuttat färdigt och förvirrade står på kyrktrappan och får riskorn kastat på sig, funderar de över varför de valt en kantor som inte är riktigt riktig i huvudet.
Fast nej.
Det kommer inte att ske.
Han som klinkar på pianot tyckte att man skulle hålla sig till överenskommelsen.
Ja ja.
Gör det då.
Om du tycker det är så roligt.
Jag kanske själv tar ett jobb som kantor då.
När jag har lärt mig spela piano.
Om man ens måste kunna det.