Jag har tagit semester.
En del av er vet ju, att i och med byte av jobb i somras, fick jag bara en vecka semester.
En vecka är i princip ingenting.
På en vecka hinner man blinka sju gånger, dra fram en hammare och spika i fjorton spikar, grilla en hamburgare, dra på sig bikini och åka till stranden för att sedan vända halvvägs när monsunregnet kom.
Efter den givande semesterveckan satt man åter i dörrhålet på den dragiga turistbyrån och snurrade på sin pall.
Det var å andra sidan en väldigt fin pall man kunde snurra på.
Snurrade man ner den så att man nådde ner med fötterna i golvet, nådde man tyvärr inte upp till tangentbordet som stod på den gamla skänken som fungerade som skrivbord.
Fick man sitta som Gollum, och ha armarna ovanför huvudet när turisterna kom in och undrade vad det var som satt bakom disken.
Inte vem det var, utan vad det var.
Snurrade man upp pallen, så att man kunde sitta vid datorn och klicka och peka om någon undrade något, fick man i stället dingla med benen och liksom hoppa av pallen när man skulle traska iväg och hämta en broschyr.
Hade man nästan behövt en fallskärm, så jäkla högt som det var.
För det mesta valde jag att dingla med benen.
Det kändes lite mer värdigt på något vis.
Eftersom den gamla skänken placerats rakt innanför ett dörrhål, var det den här sommaren en ganska blåsig arbetsplats.
Håret stod som en kvast rätt ut från huvudet, och ben och armar antog vartefter dagarna gick, en allt mer blåaktig ton.
På så vis var det ju egentligen tur att jag inte hade den där fallskärmen, för då hade jag väl blåst runt mellan väggar och tak, och hur skulle det se ut när turisterna kom och ville ha hjälp.
Nu är den turistbyrån stängd för säsongen, och det finns tid för mig att vara ledig.
Tio hela dagar har jag att spendera som jag vill.
Så oerhört skönt.
"Åk någonstans" sade han med de blå skjortorna.
Som om jag vore dum i huvudet.
Jag trivs alldeles förträffligt i mitt eget hushålle, och han vet mycket väl att om jag reser iväg på egen hand kommer jag aldrig åter.
Jag har överhuvudtaget inget lokalsinne alls.
Jag skulle bli tvungen att ta rygg på främlingar, och vem vet vad det är för människor?
Nej du.
Här skall inte fladdras iväg någonstans.
Jag blir hemma och börjar ett nytt hälsosamt liv.
Till min hjälp har jag Charlotte Pirellis nya bok "Kickstart - i form på 4 veckor".
Sida för sida och dag för dag finns träningsprogram och matsedel.
Kunde inte vara bättre.
Började igår.
Fortsätter i dag.
Och fyra veckor till.
Utvärdering kommer.
Fast i dag kanske jag putsar fönster.