Varje morgon tvingas jag vakna av att en fågel stampar runt på mitt fönsterbläck.
Jag vet inte om det är den som tar alla borttappade lösnaglar som Ungen inte hittar, för det låter något överjävligt när den bestämmer sig för att vandra fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Jag tror tamigfan att den draaaaar fötterna efter sig.
Eller är det morgongympa den håller på med?
Benböj och utfall.
Upphopp och nittio grader mot husväggen.
Stå på ett ben och skrapa det andra mot underlaget så många gånger du hinner innan du blir skjuten.
Nej.
Jag fattar ärligt talat inte.
Varför balanserar den runt på mitt fönsterbläck när det finns så mycket utrymme här omkring?
"Den kanske äter isolering", säger Han med de blå skjortorna.
Äter isolering? säger jag
Är det en hjärndöd fågel vi har att göra med här.
Tror fanskapet att den skall klara vintern bättre om den äter isolering så här i förebyggande?
Men det kanske är det vi skall göra allesammans.
Jag har väl alldeles missförstått det hela.
Vi skall inte köpa dunjackor och ta dem på oss.
Vi skall äta upp dem.
Dun. Duuuuuuuun.
Hjälp!
Nu tror jag att jag fattar.
Det är väl någon släkting till den där fågeln som ligger i mitt duntäcke!
Inte hela fågeln naturligtvis, men dunet!
Och nu vill den hämnas och komma in och picka sönder mig med sin vidriga näbb, samtidigt som den dreglar dödligt fågelinfluensasaliv i mina ögon.
Och med slarvigt ditklistrade lösnaglar vill den rista in sitt budskap på min döda kropp.
-Dödar ni oss, dödar vi er!
.
Jag tror jag får ta och sluta läsa deckare nu.
Det verkar ha gått för långt, det här.