Är inte det fantastiskt!
Hur gammal du än är har du en framtid.
Fast eftersom framtiden är nu, ungfär samtidigt som nuet så är det lite förvirrande.
Men ändock.
Alla har vi en framtid.
Bara olika lång.
Men ändå påverkbar.
Påverkbar betyder att du själv skulle kunna avgöra hur den skall se ut.
I viss mån.
Det kan finnas hinder i vägen för vissa saker, men i mångt och mycket är du som det så fint heter
"Din egen lyckas smed"
Om jag var min egen lyckas smed skulle jag se till att jag gjorde något bra av de år jag har kvar.
Då skulle jag skaffa mig en egen verksamhet.
Det kan vara ett underbart äldreboende där de gamla får sitta på en brygga en tidig sommarmorgon och fiska.
Gräva i jorden, och skörda sin egen potatis.
Baka en kaka, sådär som de gjort hundratals gånger förut, och de kan det så väl, för det sitter i händerna.
Dricka vin på en tisdag.
Ta sovmorgon och rummelkvällar bara för att de vill det.
Det skulle också kunna vara ett pensionat dit man kommer för att vila upp sig.
Lyssna på tystnaden.
Bli väckt av fågelkvitter.
Ta en barfota morgonpromenad medan daggen ännu ligger orörd i gräset.
Se en stjärnhimmel.
Äta god hemlagad mat som kanske inte jag lagat.
Hit skulle man återvända år efter år, för det var så fantastiskt rofyllt och läkande för själen.
Om jag var min egen lyckas smed, skulle jag köpa ett rött hus med vita knutar som man skymtar i björkallén där grusvägen slutar, där svalorna flyger högt och där glasverandan badar i Mårbackapelargoner.
På farstukvisten sitter jag barfota i vit sommarklänning och dricker mitt morgonkaffe samtidigt som Han med de blå skjortorna hugger ved innan solen blir för het.
När jag blir min egen lyckas smed blir allt bra.
Men jag har ännu inte gått utbildningen.