Det kan ha varit något i luften.
Det kan ha varit våren.
Det kan ha varit vansinne.
Det var i natt någon gång.
Är det hammarljud vi hör genom det öppna fönstret?
Kan det väl inte vara?
Nu?
Mitt i natten?
Jag smyger upp (som om någon skulle se mig), kikar ut gemom fönstret, och jo!
Det är hammarslag jag hör.
Plankor som kastas på varandra.
Jag vet hur det låter för jag har själv kastat plankor.
En skruvdragare går på högvarv.
Fler plankor som kastas.
Nej nu!
Han med de blå skjortorna störs inte nämnvärt visar det sig, men jag kan inte sova.
Snart slutar den vansinnige snickaren.
Lugnet sänker sig, men tystnaden varar inte länge.
VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL
VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!
VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLSÅINIHELVETE!
En moppejävel fräser fram längs gatorna.
Eller det kan vara två.
Trimmade måste de vara för de låter så förbannat högt!
Vem fan låter sina ungar vara ute mitt i natten och köra som vettvillingar utanför mitt fönster?
Jag känner mig som den där Percy Nilsson som blev så ilsk att han borrade sönder ett däck på Glassbilen när den tutade sin truddelutt alldeles för många gånger.
För det fick Percy böta 100 000.
Jag vill inte böta 100 000, och förresten är jag rädd för borrar, så det är ingen idé.
Men om jag slänger ut några häftstift då, tanker jag.
Helt anonymt.
Det borde väl inte kosta något.