Jag måste ändå säga att med åldern har intresset för trädgårdsskötsel kommit smygande.
Man klipper och rensar, planterar och sopar.
Dödar en och annan mördarsnigel när man ändå är i farten.
Eller nej.
En och annan är en underdrift.
De blir fler och fler för varje år.
Får de skylla sig själva då, när de krälar in på min tomt och lämnar slemmiga spår efter sig.
För rätt som det är, är jag där med min stekpincett och plockar upp dem.
Föser ner dem i en påse med salt, där de får ligga och bli ännu mer slemmiga.
Och där dör di, som Emils pappa skulle ha sagt om det var han som samlade mördarsniglar.
Trädgårdsskötsel innebär klippning av rosor.
Rosor har taggar.
Jävligt vassa, som i det här fallet letade sig in i min pekfingertopp och stannade där.
Eftersom åldern även gjort något med ögonen har jag ingen aning om jag har fått ut den där stickan eller om den sitter kvar?
Jag har med läsglasögon på nästippen karvat med en nål i fingertoppen.
Hålet växte och växte och jag drog och drog med pincetten.
Men jag vet fan inte om den är borta?
Är det hudflisor som dras bort eller är det stickan?
Jag ser ju inte!
Hur långt skall jag gräva?
Tills det blöder?
In till benet? (Det är jävligt långt in till benet i en fingertopp)
Jag får ta hjälp av Han med de blå skjortorna tror jag.
Eftersom han är äldre, har han har starkare glasögon än jag.
Helt logiskt.