Tipp tapp tipp tapp. Smyger upp. Ser mig omkring. Det är julaftonsmorgon. Nattlinnet ut och in, raggsockor, håret på ända, letar lite.. Hoho? Julkänslan? Ropar lite högre - Hooohooo! Tänder några ljus. Kaffe. Macka med Julskinka. - Hoho? Sprang den förbi utanför huset nu? Går till köket igen och DÄR ÄR DEN JU! - Var har du varit så länge, frågar jag, och fyller upp ytterligare en kopp kaffe. Blåser lite på kaffet som är varmt. Julkänslan gör hastig nick ut mot gatan och svarar - Hos grannen. - Vilken granne, frågar jag och Julkänslan nickar igen samtidigt som den knäcker en valnöt. - Var har du fått nöten ifrån? Jag tål inte nötter, säger jag. - Vet jag väl, svarar Julkänslan, det var därför jag tog med mig egna. Det ligger en rejäl hög med skal från nötterna den suttit och knäckt. - Hur har du hunnit med att få i dig alla de där? Du kom ju nyss. - Du, jag har varit här en bra stund skall du veta. Du har bara inte sett mig. Den tittar bort när den säger det, och jag vet att den ljuger. - Du har inte varit här längre än en minut, säger jag. Julkänslan ber om en kopp kaffe. - Ja ja, så är det väl kanske. Men det var så himla trevligt där borta i backen så jag blev liksom kvar där av bara farten, ursäktar den sig. Den tittar skamset på mig och söker min blick. - Nästa år är det du som tittar in lite tidigare, säger jag. - Ja! svarar Julkänslan - jag lovar. Sedan sätter den sig i soffan tillsammans med mig och så delar vi smörgås. God Jul!