Så småning om skall vi dö.
Det är inget jag bara säger som ni kanske förstår.
Hela livet är en enda lång vandring mot döden.
Kan man ju passa på att ha lite roligt under tiden då, funderar jag.
Roligt vore att ha en hobby.
Som man fullkomligt nördar in på, och är jätteduktig i just det valda ämnet.
Jag undrar vilken hobby det är?
Hur skall jag hitta en hobby när jag ingenting kan?
Jag: Perfekt att jag fick köpa den här gamla Amazonen, jag kan inte bärga mig tills jag får sätta igång!
Den skall bli som ny!, orerar jag onödigt högt.
Säljaren: Ja vad roligt att den hamnar i goda händer. Den är ju lite av en gammal förälskalse för mig, men jag har liksom inte tid längre.
Hur länge har du hållit på med renovering av gamla bilar?, fortsätter han ömt samtidigt som han smeker bilens motorhuv.
Jag: Hålit på med? Hur menar du?
Säljaren: Ja, när började ditt intresse för renovering av gamla bilar? Hur många har du hunnit med, frågar han, fortfarande leende.
Jag: Nja.....
Säljare: För du har väl renoverat bilar förr? (lite osäkerhet i rösten nu).
Jag: Nja...
Säljaren: För du har väl renoverat bilar förr? (alldeles för högt)
Jag: Alltså.. Jag har ju sett på TV hur det går till. Det kan ju inte vara särskilt svårt. Bara skruva lite här och riva lite där.
Hissa upp bilen så den hänger och dinglar i taket och banka lite med ett fäljkors, så jag hittar rosten.
Sedan är det ju bara att börja riva bort det som är trasigt.
Jag ser ju redan här att Kardansvängen, Motorklossen, Bromsklossen, Styrpulpeten, Hjulkranket och Rattmuffen inte är vad de borde...
Säljaren: Vänta lite nu, jag fick uppfattningen av att detta var din hobby, och att du var en kunnig mekaniker!
Jag: Det säger du? Jag kanske är det då!
Säljaren: Men det är ju det du inte är! Du har ju ingen koll alls!
Kardansväng, vad i helvete är det?
Det kan väl inte jag veta, säger jag, och funderar vidare på vilken min nästa hobby kan tänkas vara.