Vilka då. Tänker ni.
Men jag har ju sökt jobb! Två stycken. Igen.
Varför gör jag det hela tiden. Söker två i taget?
Jag lämnar inte telefonen ur sikte.
Den följer mig var jag går.
Vid spisen. På toaletten. I duschen. Till soptunnan.
På kontorstid.
Efter kontorstid kan den ligga lite var som helst.
Det är inte säkert att jag vet var.
Allt som oftast är det heller inte säkert att jag vet var jag har mina nycklar.
Det händer allt för ofta att de sitter kvar i låset.
På utsidan.
Det är inget min man vet.
Man berättar inte sådant.
Det är för att hon är så slarvig som hon inte får några jobb. Tänker ni.
Men det är det som är så konstigt.
På jobbet skulle jag aldrig vara slarvig.
Jag är oerhört fokuserad. Strukturerad. Organiserad. Lyhörd. Får saker gjorda.
Och nu får ni vara tysta!
För jag väntar telefonsamtal.
Från någon av mina blivande arbetsgivare.
Som förstår vilken tillgång jag skulle vara på hans företag.
Jag kan få löneförhöjning direkt om jag vill! Bara jag kommer!
Ja ja. Jag kommer. Tjata inte så förbannat.
Det blir snart er tur att glädjas över att det är Jag! som kommer att förgylla era liv framöver.
.
Ge er till tåls lite bara.