Hohooooo!!!
Det är bara jag som hoar.
Det var ingen som hörde.
I dag kommer solen att stiga upp.
Det gör den ju visserligen alla dagar. Men i dag kommer jag att kunna se den.
Det skall vara molnfritt.
När jag tittar ut genom mitt fönster är det alldeles stilla.
Som om det vore en stillbild.
Inget rör sig.
Jag tycker om stilla.
Stillheten. Ro. Eftertänksamhet.
Inne är det också stilla.
Tyst.
.
I går sprang en mus i mitt kök.
Det var inte jag. En annan mus. En riktig!
Jag blev förfärad.
Min älskade make bad om något att fånga den i.
Han viftade med en handduk och fick i sin hand en.... bunke?
Skulle han vifta ner musen i bunken?
Jag vet inte.
Jag stängde dörren så att musen inte skulle ranta in i vardagsrummet.
Nu är den borta, säger maken.
Dog den, frågar jag.
Nej, den slank in där. Pekar på en liten springa mellan sockel och skåp.
Jag lägger mig ner. Tittar på springan. Fattar inte hur den tagit sig in där?
Den känner huset bättre än du, förklarar M.
Jag vill inte att musen skall känna huset bättre än jag.
Tänk om den smyger omkring om natten.
Traskar runt i soffan där jag tappat några smulor från frukostmackan.
Kilar runt på köksbänken och äter lite frukt ur skålen.
Lyssnar på Spotify och rockar loss på mitt vardagsrumsgolv.
I natt var musen sugen på ost.
Osten satt fast i en liten fälla, som när musen sträckte fram sin giriga nos, PANG!
Slog igen. Precis som musens ögon slog igen, och tackade för sig.
Så går det!
När man smyger runt i mitt hus och gömmer sig i springor som inte finns.
Jag kommer att ta er alla.
En efter en, om ni bara vågar er hit.
.
Nu är det liv ute.
Fåglarna har lyft från trädets grenar och solens strålar letar sig fram.
I dag blir en vacker dag.
Och jag välkomnar dig.