Eller bikini och bikini.
Trosa och BH för att uttala mig korrekt.
Innan sommaren letade jag febrilt efter en bikini som passar min kropp.
Klev in och ut ur provhytter med armarna fulla av bikinis.
Personalen som har hand om nummerlapparna till provhytterna påtalade samtidigt som hon med blåmålade naglar pekade på en skylt där det stod att man får ha med max fem plagg in i provhytten.
- Max fem. Pek, pek.
Jag ser väl det människa, svarade jag, men springer du fram och tillbaka och hämtar de andra åt mig igen då?
Surmulet lämnar hon, fast jag vet att hon vill kasta, över två nummerlappar till mig, en med siffran fem och en med siffran fyra.
- Det blir nio, ropar hon efter mig, som redan vänt henne ryggen.
Provhytter är sällan roliga och aldrig smickrande.
Skall man dessutom prova bikini är det inte långt till hysteri.
Hysterisk gråt. Hysteriskt skratt. Hysterisk allting.
Jag vet inte vad jag egentligen förväntat mig.
Jag är trots allt fyrtiofyra.
Men det är ingen tröst när brösten sorgset blickar nedåt i stället för uppåt.
Och i profil är de rent av ett skämt.
Vem fan har hängt dit de där?
Som två jävla sockar som fladdrar i vinden på ett tvättstreck.
Rumpan har sett bättre dagar och inga trosor passar den heller.
Antingen så skär de in och delar varje skinka i två, eller så är de för höga, eller ger mig kameltå.
Frustrerat kastades de alla nio på hon med de blå naglarna som skadeglatt frågar om ingen av dem passade damens kropp?
Självklart, svarar jag, men jag tycker att kvaliteten verkar vara i sämsta laget faktiskt.
Jag vet inte om det är chocken, men jag återfår sansen hemma i min soffa.
Beslutar mig för att ett par gamla trosor och en sport-BH får agera bikini de få dagar jag kommer att tillbringa på stranden.
Men till nästa år!
Ja, ni vet.
Då jävlar!