Gudrun är här.
Nej, det är ingen avlägsen släkting som barrikaderat sig i vårt hus.
Gudrun är en storm.
Det har stormat så huset skakat hela natten.
Eventuellt har hon tröttnat lite på att tjuta och yla, men jag tror hon kommer tillbaka.
Det är tidig morgon, eller man skulle kunna tro det i alla fall, för ingen annan än jag är vaken.
Julen är avklarad.
Och för det är jag rädd.
Jag hade nämligen ingen julkänsla alls.
Den kom aldrig.
Mycket märkligt med tanke på den vackra granen femtonåringen klätt, tomtarna som står lite överallt och plirar på mig, julmaten som aldrig tar slut och alla julklappar som barnen med tindrande ögon öpnade.
Trots det, uteblev julkänslan.
Det är inte Gudrun som tagit den, för hon kom först igår.
Kan det vara åldern?
Jag vet inte, men det känns i alla fall märkligt..
.
Jag tror att alla var nöjda med vad de fick i julklapp.
Dock återstår att försöka byta den parfym jag så gärna ville att Han med de blå skjortorna skulle ha.
Den luktar fan, rent ut sagt.
Fungerar om man vill stöta bort folk, och det vill han inte göra.
Vi får ta på vår vänligaste min och åka upp till NK i Stockholm (den finns bara där) och beeeeee så snällt vi kan om att få byta.
Trots att förpackningen är bruten.
Håll en tumme.
Tack.