Per Gessle var inte där vad jag kunde se

Ja då var vi hemma igen.
Från SPA.
Det var ju sådär kan jag tycka.
Ungefär som jag alltid tycker när jag varit någonstans.
Stället drivs av Per Gessle, men han var inte där vad jag kunde se.
Borde han väl vara?
I alla fall, rummet var mediokert.
Eller rätt trist om jag skall vara ärlig.
Middagen var julbord.
Som var........... Sådär.
Sömnen blev också sådär, då Per Gessles hotellrum visade sig vara väldigt lyhörda.
Och eftersom några personer ansåg att det var ok att väsnas i korridoren så förstår ni ju själva.
Det var som om de stod i vårt rum och hojtade.
Jag lade mig på sidan och balanserade en kudde på det öra som var uppåt.
Ett trick jag kommit på alldeles själv.
Fungerar om man ligger still.
Men om man snurrar runt hamnar kanske kudden i ansiktet.
Då kanske man kvävs.
Vem vill vakna bredvid en kvävd människa?
Inte Han med de blå skjortorna i alla fall.
Nu slapp han det, så vi tog en helt ok frukost och gav oss av hemåt.
Det blåste och stormade och regnade.
Och vi åkte och åkte och åkte.
139 kilometer i timmen körde jag.
Det är skitfort.
ja, och sedan kom vi hem, och sedan var helgen slut.

Kommentera inlägget här :