Jag har tänkt på en sak.
Tänk om tåget kör ner i vattnet.
Kommer man ut då?
I dag såg jag att tåget kör farligt nära en sjö, och liksom luuuutar ner mot vattnet i en vänsterkurva.
Tänk om tåget tappar taget om rälsen och bara fräser rakt ut i det svarta vattnet.
Vad gör jag då.
Ringer 112?
Tar den lilla lilla röda hammaren som nästan inte syns, eller är det på bussar?, och pickar sönder ett fönster?
Drar i nödbromsen?
Ropa på konduktören?
Jag har ingen aning.
Får jag sluta oroa mig för det då.
I alla fall.
När jag var barn, en sisådär tio år, hade vi en sommarstuga.
Den hyrdes på årsbasis av Statens Järnvägar.
Det var en gammal banvaktarstuga och den låg således jävligt nära järnvägen.
Men det gjorde inget.
Det var en bedårande stuga med ett rum och kök, utedass, jordkällare och egen brygga.
På bryggan kunde man stå och fiska med kastspö och få de största abborrar man kan tänka sig.
Hade man tur fick man låna Gubbens kastspö som var av proffskaraktär.
Jag hade aldrig tur.
Det var förbjudet att låna proffsspöt.
Man kunde också ro drag.
Det är när man ror sakta med ett drag som sakta följer båtens rörelser.
Gärna i skymning eller gryning.
Kunde det hända att man fick en gammal gädda.
Jag minns att jag ofta satt ensam i den där ekan och rodde och rodde.
Det var inte farligt alls.
Jag kom alltid i land igen.
Där fanns också en brun gammal träkanot som vi paddlade med i en kanal in till samhället, där vi köpte lösgodis från kiosken.
Ja, och sedan bestämde sig banverket för att riva stugan.
Och det är den platsen jag ser från tågfönstret varje dag, och det är där jag funderar vad som skulle hända om tåget körde ner i vattnet.
Förmodligen ingenting.
Precis som då, kommer jag torrskodd i land.