Det är bara jag igen, om ni undrar...

Han med de blå skjortorna har börjat med toppluva inomhus.

Han har inget hår, så det drar kallt om skallen annars.

Man kan inte tänka när det drar kallt om skallen.

Ser roligt ut.

I natt är det han som får brottas med spökena i vårt hus.

Och ta hand om min bångstyriga fjortonåring som skall ha en nattgäst.

Jag skall på konferens.

Med övernattning.

I ett slott.

Lite roligt att det här slottet är min gamla arbetsplats.

Den jag sade upp mig ifrån.

Nu kommer jag som gäst och får slå mig ned vid dukat bord.

Uppleva hur det är stå på andra sidan disken.

Vara den som det passas upp på i stället för att vara den som passar upp.

Trevligt.

Om det inte vore för den här förbannade huvudvärken.

Jag tänker att jag kanske fått cancer i huvudet.

Det har jag väl inte.

Men hur vet man det egentligen.

Så går man här dag ut och dag in med en jäkla huvudvärk.

Så säger läkaren att du skulle ha kommit mycket tidigare.

Finns inget vi kan göra nu. Tyvärr.

Nehe.

Går man hem då.

Och dör lite.

Nej, man får inte skriva sådana tokerier.

Men man får tänka dem.

Nu tar jag min huvudvärk och drar på konferens.

Sov gott alla ni som sover i mitt hus i natt!