Odefinierbart innehåll i plastburkar.
Jag kastar med direkt.
Det är Han med de blå skjortorna som sparar allt.
"Inget får förgås", säger han och knölar in.
Hittar jag byttorna då.
Och kastar dem.
"Varför har vi aldrig några burkar", klagar Han med de blå skjortorna.
"Är det någon i huset som äter burkar".
"Skåpet var ju nyss fullt," säger han, öppnar och pekar in i ett till synes tomt skåp.
Jag tittar och ruskar på huvudet.
Ja det är ju konstigt, tycker jag.
"Var är alla burkar", undrar han igen och kliar sig i huvudet.
En gång slängde jag en järngryta.
Efter att jag i ett tillstånd av graviditet gjort ett långkok på en kyckling, öppnat locket och nästan kräkts av det jag såg, placerade jag den tillfälligt på balkongen.
Tillfälligt visade sig vara ungefär sex månader.
Jo.
Det är sant.
Då hade barnet redan kommit och kycklingen i grytan var allt annat än en kyckling i en gryta.
Jag smusslade ner hela grytan i en påse och kastade i en container.
Sådärja.
Var man av med den.
Ibland tycker jag att det skulle vara bra med en järngryta.
Man kanske skulle ta och köpa sig en.
.............för den ligger väl inte kvar i den där containern?