Blev lite kort om tid dock.
Att fräscha till sig och göra sig festfin.
Kladda på lite mer rouge bara.
Byte av byxor och på med kavaj.
Väl framme får jag veta att det är skoförbud i den hyrda lokalen.
Jo!
Det är sant.
Helt sinnessjukt.
Särskilt med tanke på att jag hade gräddklickar på strumporna.
Fast jag hade inte skor utan stövlar.
Fyrtioåringen lät mig behålla stövlarna på.
Ser lite roligt ut med festklädda människor som tassar omkring i strumplästen.
Men sådana var reglerna i den hyrda lokalen.
Strumpmänniskorna smaskade och åt av tårtorna.
Det är bra.
Jag hamnade mitt emot en något överförfriskad kvinna med keps på huvudet.
Eller, någon slags huvudbonad i alla fall.
Hon frågade om jag alltid var så där fiiiin.
Vad menas med fin?
Tydligen att jag inte släppte loss tillräckligt, fick jag mig förklarat.
"Man skall leva medan man lever"
"Ha kul medan man lever"
Fantastiska visdomsord hon slängde ur sig.
Hur man definierar "kul" är således upp till var och en att tolka.
För mig är det inte kul att sitta på en fest och sluddra.
Fråga samma saker fem gånger om och ändå inte fatta vad som svarats.
Titta i kors och inte veta vad som är höger och vad som är vänster.
Prata om sig själv och sin familj.
Hela tiden.
Allt detta går "fetbort", som ungdomarna säger.
Men vi är alla olika.
Och jag kan meddela att jag så gott jag kan, försöker leva efter hennes deviser.
Fast på ett annorlunda sätt bara.