Här om morgonen hittade han med de blå skjortorna spår efter en mus i vårt skafferi.
Den hade tuggat och gnagt på det mesta utom matvarorna.
Det är jag glad för.
Jag vill inte dela matvaror med en mus.
Hur i hela friden den tagit sig in, och sedan ut, är en gåta.
Han som hittat spåren pekar ännu en gång på ett hål som inte finns.
Jag vet att möss är små.
Men som en myra?
Hur som helst så hittade vi återigen tydliga tecken på att vi haft nattligt besök igen.
- Vi har ett problem, säger han med de blå skjortorna som ligger på alla fyra inne i skafferiet.
Jag som inte vill ha något problem, är bakfull och orkar inte med att lösa den här gåtan just nu.
Då hör jag plötsligt hur det bonkar inne i vardagsrummet.
Där flyger en fågel fram och tillbaka mellan rutorna och vill ut.
Varför i hela friden flög du in då ditt spektakel, ropar jag, men fågeln bryr sig inte om det.
Och vi som fick våra fönster tvättade i går.
Av proffs.
På elitnivå.
Och nu fladdrar den där fågeln med öppen mun fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Han med de blå skjortorna visar hur jag skall ställa mig i dörröppningen och vifta med armarna.
Inte heller det bryr sig fågeln om.
Slutligen far den ut genom ett av alla de fönster vi ställt på vid gavel, och jag kan lättad slå mig ner i hammocken med dagens första kopp kaffe.
Han med de blå skjortorna skall följa med grannen till golfbanan och har tagit på sig regelrätt golfmundering.
Jag vinkar adjö och lägger mig tillrätta i hammocken.
Låter den gunga mig till ro.