Man känner doften.
Man gör små hoppsasteg.
Nu kan man tro att det är våren som doftar, och att man hoppar av lycka.
Sanningen är en annan.
Doften som landar i näsborrarna är ingen väldoft, utan stanken av hundskit.
Den som hundägarna glatt glömt kvar i snön, och så fint ligger kvar, när densamma försvinner.
Mellan skithögarna får man kryssa och be en stilla bön, att man skall slippa sätta sig i en varm tågkupé, med en hundkoka under foten.
Samma sak varje vår.
Jag har bestämt mig för, att nästa gång jag ser någon titta åt ett annat håll när hunden gör en stor hög, så skall jag plocka upp skiten, följa efter vederbörande och lägga den i brevlådan.
Hälla ut den ur hundbajspåsen.
Så kan de läsa en bajsig tidning vid frukostbordet.
Det blir roligt.
Tycker kanske inte de, men det ger jag blanka fan i.
Orkar man inte plocka upp efter sina husdjur skall man inga ha.
Enkel matematik.
Och jag är skitbra på att räkna.
Håller med dig,det är så jävla äckligt med all hundskit som kommer fram nu. Hur svårt kan det vara och plocka upp skiten efter sina hundar...
skriven