Den andra mars har jag födelsedag.
Fyrtiofyra år har jag traskat runt på den här jorden.
Eller fyrtiotre.
Jag sprang väl inte direkt, det första jag gjorde.
Det tog väl ett år eller så.
Men i alla fall.
Fyyyyyrtiooooofyyyyraaaa.
Allt på den här kroppen är således fyrtiofyra år gammalt.
Vissa material rostar vid fyrtiofyra.
Känner mig lite rostig i huvudet, men jag tror det går över.
Saker som inte går över, utan snarare blir värre, är att armarna blivit för korta.
Det är väl konstigt.
Med tanke på hur man slitit och släpat i sina dar, borde man ju ha chimpansarmar vid det här laget.
Men mina är för korta.
Hur mycket jag än sträcker ut dem för att kunna se texten i tidningen de håller i, så räcker de inte till.
Har skaffat läsglasögon.
De skaver bakom ena örat, för den lilla hundvalpen har tuggat på dem.
Men de fyller sin funktion ändå, och jag behöver inte beställa armproteser.
Förutom kroppens övriga förfall som jag skrivit om tidigare, så har jag gjort en ny upptäck.
Min huvudsvål är rosa.
Jag vill inte ha rosa huvudsvål.
Varför har jag det?
Vill minnas att min älskade mormor, som så länge jag kan minnas var alldeles vithårig, även hade en rosa skalp.
Är det något man får på köpet med de grå?
I sådana fall vill jag avbeställa.
Var gör man det?