Lustigt ord egentligen.
Men det är kvällens status.
Solokvist.
Han med de blå skjortorna började dagen med att försova sig.
Kl 07.03 for han ur sängen.
Kl 07.03 skulle han egentligen ha suttit med kaffe och tidning.
Inget annat.
Så var det ju planerat.
Nu blev hela tidsschemat fördröjt!
Bak och fram!
Upp och ner!
Och inte fanns de där jävla liftkorten där de skulle finnas heller.
För de skall ju ligga i jackan.
De ligger inte i jackan.
"Men det är ju själva faan, att de inte får ligga i jackan när de skall ligga i jackan".
Rister jackan fram och tillbaka.
Men kom igen nu. Vad kostar de? Femtio spänn? Du kan få det av mig om du vill.
Det är den gänglige tonårssonen som tar ton.
"Men de skall ju ligga i jackan"!
"Och sena är vi också"!
Nära ett sammanbrott.
Hans vanliga sansade jag ringer när de nästan är framme.
Sammetsrösten som jag älskar säger att allt gått bra.
Nu väntar skidbacken.
.
Jag är i staden med flickan som skall bli balens drottning.
Den utvalda klänningen är klassiskt vacker.
Avundsvärd.
Där står hon med rosor på kinden och böljande lockar.
Vrider och vänder.
Kritiskt granskande.
Lika bedårande som Grace Kelly.
Han som skall stå vid hennes sida ler nöjd.
Han är stolt.
Senare köper han en kostym som klär honom utmärkt.
Jag vet att de kommer att vara utomordentligt vackra tillsammans.
.
Fjortonåringen som hittat ett nytt "hem", är beordrad att äta middag på den adress hon är skriven.
Hur tänker jag nu?
Inte tänker hon komma hem till middag.
Kan jag fetglömma.
Tusen sms senare har jag fått henne att förstå att det inte är hon som dikterar villkoren.
Hon följer dem.
Minns inte när hon åt middag vid samma bord som jag en helg senast.
Är det så förfärligt att göra det någon gång då och då.
Verkar hon tycka i alla fall.
Men nu hade jag bestämt mig.
Hon får glo med svart blick hur mycket hon vill när hon kommer hem.
Men sitta ner och äta.
Det skall hon banne mig.
.
Innan hon sover över hos någon som inte bor här.
puss!
skriven