Det är bara jag igen, om ni undrar...

Jag är tonsäker och kommer upp en bit på höjden, även om djupet är bättre.

När jag sedan sjunger på i samma anda utan bakgrundsmusik undrar jag vem fan som gapar?

Hoppar till och vänder mig om för att se vem som skriker i falsett.

Jasså var det jag.

Det låter ju för jävligt.

Kan jag inte sjunga.

Heller.

Trots detta valde jag för ett par år sedan att gå på en audition till en musikal.

På något sätt hade jag lyckats förtränga att jag behövde sjunga inför en jury.

Nu var vi inte många som samlats där och då, och jag gjorde så gott jag kunde.

Hon som klinkade på pianot sade att jag visst kunde sjunga.

Varför säger jag att jag inte kan det, funderade hon.

Sedan fick vi gå upp en och en på scenen för att berätta en historia.

Vad som helst.

Ur livet, eller påhittat.

Jag berättade en om en bullfitta.

Inte min alltså.

Framför tre medelålders kvinnor babblar jag på om den här bullfittan som gick till doktorn.

Jag vet inte vad som for i mig.

Hur som helst så hade de väl brist på skådespelare, för jag fick en plats.

Eller rättare sagt tre.

Sedan var det evighetslånga repetitioner och sedan var det dags för föreställningar.

Han som hade hand om ljudet tyckte att jag skulle ta i lite mer.

Sjung högre!, ropade han från mixerbordet.

Jag sjöng så jävla högt jag kunde, och tyckte att han kunde väl skruva och vrida lite på sina jävla rattar så att jag slapp skrika mig hes.

Jag var hela tiden jätterädd att rösten skulle spricka för den var så otränad.

När vi stod i ring innan föreställningen och skulle skrika så högt vi kunde mimade jag bara.

För att inte slösa på den lilla kapacitet jag hade.

Vi fick stående ovationer, applåder och finfina recensioner.

Jag tog aldrig åt mig av dem.

Lovorden tillhörde inte mig.

Jag ser inte det som något ledsamt eller sorgligt.

Det är bara så.

Jag hör inte hemma på scenen.

Därför kommer de texter jag skriver framföras av någon annan.

Jag tänkte att jag kunde be Lena Nyman, men hon dog ju.

Tyvärr.

Det får bli någon annan.

Men jag säger till när det är dags för audition.

Ni behöver inte sjunga.