Jag kanske har sovit.
Men jag har tyvärr inte märkt att sommaren kommit.
För det har den väl?
Jag stirrar i almanackan så ögonen blir torra, och hur mycket jag än stirrar står det inget annat än augusti.
Med stora bokstäver.
AUGUSTI.
Var tog juni och juli vägen då?
Skall det inte vara sol om sommaren?
Skall det inte vara ljumma kvällar då man sitter ute och slåss mot myggen?
Skall man inte svalka den solvarma kroppen med ett ett dopp i en svalkande sjö?
Det har i alla fall jag hört.
Och till och med upplevt.
Men i år.
Det har liksom gått mig alldeles förbi.
Och det är så förbannat sorgligt.
Man väntar och väntar och längtar och längtar och vips är det man längtat till utom räckhåll.
Får man vänta ett år till då.
.
Men något som är fantastiskt bra är att Hon som fyllt sexton kommit in på gymnasiet.
Jag skall väl i ärlighetens namn medge att jag hade vissa bryderier kring just detta.
Vilket hon själv aldrig hade, och det var väl det som gjorde att hon till slut klarade det.
Vi har varit i huvudstaden och införskaffat lite nya kläder inför den stundande skolstarten.
Hon skulle absolut gå till en butik som heter Hollister.
Roligt att hon vill ha lite anständiga kläder när hon skall börja ny skola tänkte jag.
Att kliva in på Hollister är som att kliva in på ett diskotek.
Fast utan dansgolv.
Med plågad min trixade jag mig fram mellan platspalmer och ungdomar som eventuellt jobbade där.
Jag vet inte, för jag hörde inte vad de sade.
När jag trodde att hon inte såg häll jag för öronen.
Skrek lite väl högt när jag ville ha kontakt, men vad skall en männska göra?
Det fanns ju ingen möjlighet att göra sig förstådd utan att skrika eller använda teckenspråk.
Jag kan tyvärr inte teckenspråk.
Och sedan åkte vi hem.
Med vindrutetorkarna på.