Nu jädrar förstår ni!
Nu är det på gång.
Tyvärr så dog ju Lena Nyman som var den tilltänkta att framföra mina texter på en liten landsortsscen någonstans i Sverige.
På en landsortsscen någonstans i Flen.
Förmodligen.
Men då dök Hon upp.
Hon som kan det där med skådespel och minspel.
Utspel och utfall.
Bakåtvolt och fritt fall.
Hon som vågar allt det där som jag inte vågar.
Och det är Hon som skall framföra mina texter i en föreställning som så smått börjar ta form.
Men tänk om ingen fattar?
Tänk om ingen skrattar?
Tänk om folk reser sig och går?
Låtsas gå på toaletten och springer därifrån?
Jag vet inte varför jag ens funderar över det.
Det här skall ju bli en rolig föreställning.
Ingen skall resa sig, eller jo de skall resa sig,men endast för att ge stående ovationer.
Inget annat.
Slutar jag oroa mig för allt nu då.
Och väntar på att Hon som älskar mina texter, ger dem liv och gestaltar det som är jag.
*rodnar*
skriven