Jag har blåsor i högerhanden.
Det hade kanske varit logiskt om jag var en fjortonårig kille.
Nu är jag inte det.
Jag är den fyrtiofemåriga tanten som grannarna i vårt kvarter numer hatar.
Hon som vevar sin hammare som om hon hade en spikpistol inopererad i armen, och spikpistolen kan bara inte sluta, utan vevar på som en besatt tills Han med de blå skjortorna kommer och säger att det skall bli drink.
Spika eller drink, spika eller drink, jaja jag kommer väl då.
Blåsorna skvallrar väl om att jag inte håller i en hammare varje dag.
Eller ens en gång i månaden.
Varför gör jag inte det.
Det är ju så kul!
Jag borde spika lite oftare herre Gud.
Just nu spikar jag i alla fall på något vi kallar Marrakech.
Det skall bli vårt rum för mysiga vår-sommar-höstkvällar.
Där vi i kvällsolens sken kan sitta och dricka drink och umgås med vänner.
Eller varandra.
Eller själv.
Mysa skall vi i alla fall göra.
Det är bestämt.
Marrakech skall inredas i fullkomlig kontrast till vårt hus.
Således kommer det att vara mycket av allt.
Fåtöljer. Mattor. Tavlor. Lyktor. Kuddar.Filtar. Bord. Och andra konstiga saker. Fast fina.
Jag tänker mig väggar och golv - mattsvarta.
På golvet målar jag stjärnor........................Visst fan kan jag väl måla stjärnor?
På golvet målar jag stjärnor.
Efter en mall då för Guds skull, om det skall vara så svårt.
Och så sitter vi där i vårt fullproppade svartmålade Marrakech och bländas av kvällssolen så vi får tårar i ögonen.
Fast Han med de blå skjortorna får tårar i ögonen för att han är så kär i mig.
Det är sant.
Rätt som det är svämmar hans ögon nästan över av tårar.
Då är han rörd över något som har med mig att göra.
Som att jag till exempel är snäll.
Eller vacker.
Eller bara sitter där rätt upp och ner och är som jag är.
Men i alla fall.
Så sitter vi där i vårt fullproppade svartmålade Marraakech och bländas av kvällssolen eller andra saker, så vi får tårar i ögonen.
Och bara myser.
Så där som man skall göra.
När det blir höst.
INTE SVART!!! är du galen?!?!?!