Här, där jag bor, skiner solen och rappa tomtenissar springer längs kullerstensgatorna för att hinna med julbestyren.
De springer så fort de små benen bär med rosiga kinder och rimfrost i skäggen.
De har skägg fast de är barn.
För de är väl barn?
Sankta Lucia har varit här.
Eller varit och varit.
Eftersom hon tyckte det var så vackert här, och hon dessutom hört att Prinsen skall flytta hit, vägrade hon att åka tillbaka varifrån hon kom.
Så har ni inte sett henne i år, ber vi i vår stad om ursäkt för det.
Kanske kommer hon nästa år eller nå´t.
Vidare såg jag Elvis Presley i en gränd här om dagen.
Han har således inte dött, utan lever ett tillbkadraget liv på landsbygden i Flen.
Det var för mycket ståhej där borta i Amerikat, med Graceland och Priscilla som bara bråkade för att han åt för många hamburgare.
Om jag lovade att inte avslöja honom, skulle han skriva en sång tillägnad mig.
Den skulle framföras av Christer Sjögren som tror sig sjunga som Elvis, men jag tackade nej till det för jag gillar inte Christer Sjögren.
Jag lovade dyrt och heligt att inte skvallra ändå.
Sedan kan ju inte jag rå för att jag råkade hålla fingrarna i kors.
På båda händerna.
Och Trollmor vars elva små troll blivit tonåringar och alldeles bångstyriga, har börjat springa här hos mig för att prata av sig.
Hon rantar och rantar med sin långa svans släpande efter sig, och var jag går är hon mig hack i häl så jag nästan snubblar på henne.
Min tillbudsblankett kom tillbaka eftersom jag skrivit att jag snubblat på ett troll och stukat armen.
De sade att jag hittade på, och att jag kanske behövde lite julledigt
Ja.
Sade jag.
Det kanske är det jag behöver.
Så bråkar vi inte mer om det.
Sade de.
Nej.
Sade jag.
Och sedan kan ju inte jag rå för att jag råkade hålla fingrarna i kors.
På båda händerna.