Inte vet jag, men är det en karl, är det väl ett?
.
I dag har jag, precis som det är bestämt, inte köpt någonting nytt.
Men begagnat.
Vi åkte bil hem från jobbet i dag, och på vägen åker man igenom ett litet samhälle där det finns en Second Hand butik, som jag många gånger tänkt stanna vid.
Nu for jag som vanligt förbi, trots att jag såg att den var öppen.
Muttrade lite för mig själv att jag ändå inte hade kontanter.
Men då kvicknade Han med de blå skjortorna till, och sade att det hade han.
Jag gjorde en otroligt olaglig U-sväng och for tillbaka.
Inne i butiken fanns två gråhåriga damer.
De var inte till salu, men de hade saker som var det.
Det första jag såg var ett par bedårande skor!
Bruna i skinn.
Spetsiga i fram och en inte allt för häg klack, men dock, en klack.
Möjligtvis använda inomhus en gång.
Men de var second hand.
Och det får jag köpa.
Femtio riksdaler fick jag punga ut med, och det är nästan gratis.
Den ena damen tyckte det var synd och skam att skorna skulle ligga i en gammal konsumkasse som den andra damen plockade fram, så de letade reda på en papperskasse och lite silkespapper att linda dem i.
Han med de blå skjortorna utbrast
-Nej men så sööööta!
Lade huvudet på sned och log så glatt.
För att han var glad att de bara kostade femtio kronor?
För att han trodde att jag skulle trippa omkring i dem naken?
För att han faktiskt tyckte de var fina?
Tyvärr tror jag inte att jag kan hävda att jag inte får köpa något nytt nu när det är dags för present till Hon som fyller tjugo på lördag.
Om det inte är en bil.
Nu är det ingen bil, utan en helt annan sak.
Som jag också handlade i dag.
Alldeles alldeles ny.
Och det får jag.
Om det inte är till mig själv.