Jag lever.
Det säger jag för att det är sant.
Det kunde lika gärna ha varit annorlunda.
Har nämligen varit hos tandläkaren.
Där gick det hett till.
Den trasiga tanden var inte bara en trasig tand utan en trasig rot.
Jag hade ingen aning om att roten kunde gå sönder.
Och att man kunde plocka ut den.
Nu gjordes inte det i dag.
Det skall göras en annan dag.
Den dagen skall det gapa ett stort hål i min överkäke när tandbiten som är kvar åker ut.
Det är lika bra.
Jag vill inte ha trasiga tänder i munnen.
Och när jag kom hem var jag alldeles svetttig fast frusen, och klädde av mig och ställde mig under varmt rinnande vatten i duschen.
Hon som fyllt tjugo och Hon som snart fyller sexton åkte och handlade och lagade sedan mat.
Jag slumrade och sov i sängen som Han med de blå skjortorna normalt sover i.
Och på hans sängbord ligger en blodig tandläkartuss.
Men säg inte det till honom.